Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 ADOLF HEDIN
sammanträdet den 4 augusti frambära planen —
aflösningen räddade åt honom 100,000 livres årlig ränta — men
vicomte de Noailles, en »yngre son», som ej hade några
feodalrättigheter att mista, förekom honom, för att
tillägna sig äran af initiativet.
Hans förslag afhördes under djup tystnad. Hertig
d’Aiguillon understödde det, yttrade bland annat att
bonderesningen, ehuru brottslig, »kan finna en ursäkt i de
prejerier, för hvilka folket är ett offer, ej från länsherrar-
nas sida — de bära sällan skulden — utan från desses
obarmhärtiga fullmäktige». Så kom en deputation från
Bretagne — det hördes nästan på namnet: Leguen de
Kérangal — och talade med värme och kraft i samma
riktning; hans röst hördes nu för första och sista gången i
nationalförsamlingen. »Före man hit,» sade han, »dessa
urkunder som kränka ej blott blygsamheten, utan äfven
mänskligheten — som fordra att människor skola som
dragoxar spännas för kärran — som tvinga dem att
tillbringa natten med att genomströfva träsken, för att hindra
grodorna att störa de höga herrarnas sömn! Hvem af
oss skulle ej af dessa infama pergament vilja göra ett
försoningsbål? — I hafven ej en stund att förlora. Rikens
fall förebådas med mindre dån: viljen I stifta lagar först
åt det sköflade Frankrike?»
Från detta ögonblick först kan man räkna den scen,
som Louis Blanc lofsjungit, och som ångerköpta
adelsmän och präster sedermera skulle omtala såsom en
»legislativ orgie». Adels- och prästprivilegier, stads- och
provinsprivilegier, domareämbeten, ärftlighet och
säljbarhet afträddes; allas lika tillträde till ämbeten och allas
likhet inför strafflagen proklamerades.
Prästerskapet hade i det längsta hållit sig tillbaka.
Men när församlingens president (Chapelier) uppmanades
att göra proposition å de väckta förslagen, bragte han
de tigande högvördige att tala, äfven de. Då de
prästerliga ledamöterna, sade han med oskyldig min, ännu ej
haft tillfälle att yttra sig, skulle det vara orätt af honom
att genom debattens afslutande beröfva dem denna
till-Tredsställelse. Biskopen af Chartres föreslog då —
jakträttens afskaffande, hvilken fyndighet hertig de Chåtelet
betalade med samma mynt genom att yrka tiondens
aflösning. De fattiga kyrkoherdarna åter voro mera villiga
att erbjuda det lilla de hade att bjuda.
+ +
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
