Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 401
värde sheriff i Glasgow har ägnat ett antal band åt
revolutionens historia, vi behöfva ej säga med hvad insikt och
omdöme. En medbroder i åtlöjet har han i John Wilson
Croker, författare af ett band Essays öfver samma ämne.
Till honom står den litterära världen i förbindelse, emedan
han genom sin edition af Boswells Life of Johnson
underkastade sig en af dessa litterära afrättningar, hvari
Edinburgh Review alltid excellerat, men aldrig mer än när
skarprättaresvärdet, såsom den gången, lades i Macaulays
hand. En dödssjuk kan plötsligt blifva munter igen, när
han under Macaulays ledning öfverfar de omätliga vidder
af okunnighet och halar sig ett stycke ned i de djup af
stupiditet, som detta specimen af en litterär John Bull
hade till sitt domän. Ej mindre galen är han i sitt
författarskap angående franska revolutionen, men vanligen
mindre rolig; dock finnas där bitar, som ganska väl kunna
rivalisera äfven med de få pekoralier, som den
allvarsamma literaturhistorien någon gång haft sina skäl att
nämna och bevara. Kort före sin död skref han (1856)
förordet till sina Essays, och redan där träffar man på
sådana juveler, som »det starka intryck», han vid nio
års ålder rönte — af Bastiljens fall, och den förbindelse
mellan hans och Burkes familj, som gjorde pysen
delaktig af »denne store mans profetiska opinioner». Detta
är dock småsaker i jämförelse med hans skarpsinniga
upptäckt, huruledes Thiers och Mignet kommo att samtidigt
behandla revolutionens historia, hvilket gick till på följande
sätt: Lafittes fientlighet mot restaurationen stärktes mer
och mer af den beräkningen, att han i en statshvälfnings
allmänna förvirring skulle kunna »gömma eller urskulda
eller kanske reparera sin insolvens», hvarvid han
naturligtvis ej glömde, att hertigen af Orléans (Louis-Philippe)
var den rikaste enskilde person i Europa och således i
tillfälle, om han blefve kung, att visa sig magnificently
grateful. Därför satte han pennan i hand på ett par unga
män, som hette Thiers och Mignet. De skulle i ett och
samma syfte, men skenbart oberoende af hvarandra, skrifva
hvar sin historia om revolutionen, för att upphöja dess
välgärningar, öfverskyla dess förbrytelser, och särskildt,
med väl beräknad försiktighet, ställa hertigens af Orléans
och hans faders (Égalités) personer i en så fördelaktig
eller så litet ofördelaktig dager som möjligt. — Se, sådan
var den från början samfällda bana, vid hvars slut Thiers
stod såsom »territoriets befriare» och Mignet såsom en af
häfdaforskningens utvalde. Det har Croker upptäckt genom
Albions dimmor, utan honom skulle man ej veta det.
Och åt denne stolle erbjöd förläggaren Murray 2500
26. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
