Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 ADOLF HEDIN
guineas såsom honorar för en historia om franska
revolutionen, enligt hvad en man berättar, hvilken nu som bäst
gör ett försök att upptaga Carlyles mantel. Croker, den
af Macaulay på stegel och hjul lagde, får plats för alla
sina tokerier i tory-tidskriften Quarterly Review, och en
europeiskt känd förläggarefirma bjuder honom en liten
förmögenhet för en bok. I sådana omständigheter
afspeglas, om jag ej misstager mig, en nations, ett s. k.
»stort kulturfolks» litterära och vetenskapliga ståndpunkt.
British museum yfves, som bekant, att äga den största
befintliga samling af hvad engelsmännen kalla pamphlets
rörande revolutionsperioden. Denna samling, grundlagd
af Panizzi, tillökades med ett ofantligt förråd som Croker
sammanbragt. Att detta material har sitt värde, är ju
gifvet; Louis Blanc har med fördel begagnat sig däraf.
Men vi se nu hos Carlyles medtäflare, Morse Stephens, att
tilliten till dessa källor kan gå för långt. Den sistnämnde
auktorn har satt sig till mål att, med begagnande af den
omfattande litteratur, som utkommit sedan Carlyle skref,
gifva den engelska allmänheten en beriktigad
framställning af ämnet, enlig med forskningens nuvarande
ståndpunkt. Vi finna, att han sett sig tämmeligen omkring på
det stora fältet; dock iakttages redan vid första påseende
anmärkningsvärda luckor, såsom t. ex. att förf:n ej haft
kännedom om de afgörande, för domen om tilldragelsens
karaktär mycket viktiga, upplysningar angående Bastiljens
eröfring, som offentliggiordes 1885 — depescher från
Englands och Österrikes ambassadörer, hertigen af Dorset
och grefve Mercy-Argenteau. Ännu är dock för tidigt att
döma om arbetets värde; särskildt kan man ej ännu se,
huru denne alumn af Oxfords högskola uppfattar Europas
och, framför allt, Englands förhållande till revolutionen.
Först längre fram skall det visa sig, huruvida han kunnat
tillräckligt frigöra sig från brittisk högfärd och fördom
för att erkänna, i likhet med professor Goldwin Smith,
att Pitt visste med sig hur orätt han handlade, när han
efter Ludvig XVI:s död befallde franska sändebudet att
skyndsamt lämna landet, och därmed gaf signalen till ett
krig, som skulle vara nära ett fjärdedels sekel.
Förtroende till hans skarpsinne får man ej af hans utlåtelse —
den blindes dom om färgerna — att Crokers artiklar
höra till de värdefullaste engelska bidragen, och att de
par band, Henri Martin ägnat revolutionshistorien, äro
ett synnerligt svagt arbete. Martin har i ej ringa mån
banat väg för den opartiskhet, som erkänner ljus och
mörker, förtjänster och fel å ömse sidor, hos både
öfvervunna och segrare. Han kunde, såsom Aulard, hafva
tagit till valspråk ett ryktbart ord: »Hvarken Marat eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
