Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 403
Roland.» Och hans omfattande forskning är skönjbar
nog för den, som kan undvara källhänvisningar. Öfver
måttan mycket torde ej vara att vänta af Carlyles dristige
rival, som utfäster sig att göra, hvad han anser ingen
fransman förmå, nämligen skrifva opartiskt.
Öfriga nyare engelska bidrag till revolutionens
historiografi af H. Lewes, J. Morley och Jervis äro ej heller af
någon vikt. Däremot torde Brownings publikation af
Gowers Korrespondens (Gower återkallades från
ambassadposten i Paris efter den 10 augusti) förtjäna uppmärk-
samhet. :
Tills vidare är nog Carlyle bland sina landsmän mer
än primus inter pares.
od
Carlyles bok är ej en historia, i sedvanlig mening,
om franska revolutionen. Icke blott att den afbrytes vid
en godtyckligt vald epok — en ännu namnkunnigare
författare har haft ett liknande infall — nämligen den 13
vendémiaire år IV, då han förmenar, att revolutionen
slutar, att den »af en karteschsalva spränges ut i
rymden och blifver ett af de ting, som varit>. Den är
icke en fortgående framställning af reformerna, af
lagstiftningsarbetet, icke heller af kriget, skenbart ett
anfallskrig, i verkligheten ett oundvikligt försvarskrig mot
europeiska koalitionen. Utan den är en rad af kronologiskt
ordnande dramatiska taflor från skådespelets medelpunkt.
Hufvuddraget i Carlyles filosofi öfver »oss och denna
vår värld» är, som bekant, hans höga uppskattning eller
öfverskattning af de öfverlägsna, sig öfver mängden höjande
individerna, ett åskådningssätt, i hvilket det berättigade lätt
nog kan komma att förmäla sig med det oberättigade, med en
viss likgiltighet för den moraliska halten hos den intelligens
och sinnesstyrka, som obekymrade om medlen gå mot
sitt mål. Det är naturligt nog, att förf:n af den
bullersamma skriften »Om hjältar, hjältedyrkan och det
heroiska i historien» (1841) vände sig till sådana föremål
som Cromwell, hvilkens bref och tal med förklaringar
han utgaf 1845, och Fredrik »den store», hvilkens historia
han skref i sex volymer 1858 —65, till stor hugnad för
lojala preussare (t. ex. Häusser), som blifvit högeligen
upprörda af Macaulays vanvördiga utkast. Med denna
uppfattning följa en viss instinktiv fasa och motvilja för
massorna, en lutning åt despotism. Man kunde därför
frestas att tro, att hans »Franska revolutionen> är skrifven
till försvar för den gamla värld, som gick under, och till
anklagelse mot den nya, som steg upp ur förgängelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
