Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 405
— säger Arthur Young — vara idoga arbetare, men de
få dö af svält för rådjurens, vildsvinens och vargarnas
skull, privilegierade de liksom feodaladeln och för dess
skull. När dessa uslingar, klagande sin nöd, visa sig
inför konungen, svarar man dem med »en ny fyrtio fot
hög galge». Så kom, i tidens fullbordan, ett efterlängtadt
budskap; underbara nyheter om seger och befrielse
återklinga med trollkraft i hvart enda hjärta. »Budskapet
har kommit till den stolte, starke mannen, hvars händer
ej längre skola vara fängslade, för hvilken gränslösa,
obesegrade kontinenter ligga öppna. Den trötte
dagakarlen har hört talas därom, och tiggaren med sin i tårar
fuktade brödbit. Huru! Äfven till oss har då hoppet
hunnit, ända ned till oss? Hunger och vedermöda skola
således ej räcka i evighet?» Och sedan denna
förhopping tändts i tjugufem millioner hjärtan, hafven I, gamla
samhällsmakter, blott er gamla dårskap och er nya
trolöshet, som också är en dårskap, att sätta däremot. Det,
som skedde, måste ske. Då blefven I öfverraskade, »ty
för den blinde är allting plötsligt».
Man kan tvista om, eller kanske alldeles förkasta en
uppfattning af människovärldens krafter, i hvilken en viss
mysticism och en viss skepticism äro blandade så, att
de knappt kunna skiljas från hvarandra — och sådant
är Carlyles åskådningssätt. Det är enklare och redigare
att få en tilldragelse beskrifven efter ett i så och så
många punkter affattadt och med ordförandens påskrift till
riktigheten styrkt protokoll. Men det gifves tilldragelser,
som ej låta sig innefattas i ett dylikt dokument, och månne
det då är så orätt att, såsom Carlyle, bekänna, att »detta
är en förändring, sådan historien måste bedja sina läsare
föreställa sig, utan att hon beskrifver den»? I hvarje
fall utgör hans skrift en vältalig erinran om, hvad
händelserna göra med och af människorna, och en ej
obehöflig varning mot absoluta omdömen, grundade på
ytlig insikt och förhastad iakttagelse. Här finns s. k.
ensidighet, den utan hvilken en sanning aldrig brutit sig
väg. Lyckligtvis finnas på andra håll många andra
ensidigheter, så att brist på nödig motvikt ej är att befara.
Carlyle skref på en tid, då den kritiska behandlingen
af revolutionens historiografi knappt var börjad. Detta
förklarar, i förening med hans böjelse för pittoreska
effekter, att här påträffas flere sensationslegender, som nu
äro definitivt utmönstrade, t. ex. de som knyta sig till
personnamnen Sombreuil och Loiserolles samt ortnamnen
Meudon. Men det är ej på detta och dylikt, som arbetets
värde beror.
Slutligen ett ord om Carlyles bok i dess svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
