Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 ADOLF HEDIN
skepnad. Hvar och en, som läst denne genialiske, men
ytterst manierade författare, skall erkänna, att det vill
mans mod och hjärta till för att våga sig in i sådant
äfventyr, som att öfversätta honom, och än mer, att de
flestas dristighet här skulle komma till korta. Att leda
slikt företag till godt slut, därtill fordrades ingenting
mindre än dr Ålunds genom en människoålders trägna idrott
förvärfvade snabba färdighet och souplesse, förenade med
hans pietet mot originalet, säkra blick och luttrade smak.
Må således denna försvenskning af Carlyle blifva
läst, äfven den, ehuru vi nu hafva att motse ett arbete
öfver samma ämne, som lofvar att blifva en heder för
sin författare och en prydnad för vår originallitteratur,
hittills i sitt slag det enda på svenska språket.
(Enligt efterlämnadt manuskript.)
S. J. Boöthius: Den franska revolutionen. Dess
orsaker och inre historia 1789—1799.
Här föreligger ett första svenska originalarbete i sitt
slag. Icke ens i svensk öfversättning finns mer än en
enda sammanhängande framställning af Franska
revolutionen, nämligen Thams ända till oläsbarhet illa gjorda
sammandrag af Thiers, utgifvet (1845) såsom inledning till
öfversättningen af Konsulatets och Kejsardömets historia.
Författaren har i tre afdelningar behandlat:
revolutionens orsaker och förebud (s. 1—150), det
konstitutionellt-monarkiska försöket (153—390), det republikanska
försöket (393—543). I sistnämnda afdelning är tidrymden
från 9 thermidor till 18 brumaire mycket knapphändigt
beskrifven, alltför knapphändigt. Att läsaren hela arbetet
igenom har att vänta blott revolutionens inre historia,
inhämtar man redan af titelbladet. I förordet angifver
förf. sina skäl för denna begränsning, men man kan ej
taga dem för goda, ty det är rentaf en omöjlighet att
låta den inre historien, skild från »den yttre politiken
och krigshistorien», framträda i sin rätta dager. Härmed
äro de hufvudsakliga erinringarna mot författarens arbete
anförda till det afseende, han kan finna dem förtjäna i
nästa upplaga.
Tocqueville har sagt (tredje bokens åttonde kapitel),
att revolutionen blir endast mörker för hvem som
uteslutande fäster sin blick vid den tidrymden och
uraktlåter att i det föregående söka det ljus, som kan förklara
den. Ehuru det gifs högst anmärkningsvärda exempel
uppå, att detta råd icke alltid hjälper, och att mörkret
kan förblifya lika ogenomträngligt äfven efter ett allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
