Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 ADOLF HEDIN
ekonomiska författarna omtala, i stället för denna
kraftutveckling, en tröstlös förödelsens styggelse: så Malon,
de Saint-Pierre, Dutot. Den sistnämnde säger om
stämningen vid konungens efterlängtade död: »Le discrédit
était universel, le commerce anéanti, la consommation
effaiblie de moitié, la culture des terres négligée; le
peuple était désolé, le paysan mal nourri et mal habillé.
Point de confiance, point d’espérance de pouvoir de
débrouiller de ce chaos> (René Stourm: Les finances de
l’anc. rég. et de la rév. I, 13). Nationens krafter
absorberades af en gränslös despotism, förslösades i
orättrådiga krig som utpinade folket och förstörde Frankrikes
maktställning i Europa. När Ludvig XIV ändtligen gick
ur tiden, utgjorde statsskulden ej långt ifrån två milliarder
(1,915,000,000) livres eller nära tre och en half milliarder
francs, med anticipation af tre års inkomster (Georges:
Hist. de la rente francaise, s. 66). Att han tycktes ångra
sig på dödsbädden, då han rådde dauphin att ej
efterlikna hans krigslystnad, som han dock obotfärdigt skyllde
på les nécessités de lEstat*, har visserligen stundom
räknats honom till förtjänst, men man ser icke hvad denna
sena omvändelse försonar eller förbättrar. Ludvig XIV
utvecklade i sanning ej sitt folks krafter, då han bröt
med den politik, som grundlagts af Henrik IV och Sully
samt i det hela fullföljts af Richelieu och Mazarin, då
han för religionsförföljelsen öppnade ett nytt tidehvarf,
hvars rysligheter ej äro mindre än sextonde århundradets.
Hr B. yttrar (s. 509) om skräckväldets följder: »det är
just skräckväldet, som bär skulden till att Frankrike ej
genom revolutionen erhöll politisk frihet. Genom det
ursinniga mördandet undertrycktes nämligen de vissa
personliga krafter, som revolutionen låtit framträda, och
som, om de fått mogna i erfarenhetens skola, kanske
kunnat åt Frankrike bereda en frihetens guldålder,
jämförlig med Greklands och Englands.> Detta är vackra
och vältaliga ord, och i dem ligger nog mycken sanning.
Men hvarför skulle ej detsamma gälla, till och med i än
högre grad, om Ludvig XIV:s skräckvälde mot
protestanterna, att det nämligen till obotlig skada för
Frankrike beröfvat det de rikaste personliga krafter? Fredrik
II, hvilken som bekant ej trodde på utvecklingen af
franska folkets krafter genom Ludvig XIV:s despotism,
har med många andra vittnat, hvad Frankrike förlorade
och grannarna vunno. Och hade väl Ludvig XIV:s skräck-
+ Om rätta lydelsen af de så ofta mer eller mindre oriktigt
citerade orden se J. A. Le Roi: Curiosités historiques sur Louis XIII,
Louis XIV, Louis XV, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
