Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 411
poetiskt valda, ty frågan är i sina enskildheter belyst af
Despois (s. 154—166 och de som bilagor meddelade
documents sur les pensions littéraires). Racine fick till en
början ett anslag af 600 livres. När det höjdes till 800
blef det lika med det arvode, som konungeas porte-chaise
d’affaires uppburo: om dessas delikata befattning stå
upplysningar till buds ej blott hos memoarförfattare, såsom
marquis de Sourchel, utan äfven i det grundliga arbetet af
Chéruel: Dictconnaire des institutions etc. För Chapelain
åter var, i hans egenskap af le plus grand poëte francais
qui ait jamais été, uppfördt ett belopp af 3,000 1. å 1663
års pensionslista: om hans namn ej är alldeles glömdt,
så torde han därför mera hafva sin pension än sin poesi
att tacka. Historieskrifvaren Mézeray, som ej kunde
glömma folkets själfbeskattningsrätt, förlorade sin plats
på pensionslistorna, där det i stället är godt om namn,
hvilka icke ens lyckats att, i likhet med Cotin, Cassagne
0. a., »bevara löjlighetens utmärkelse», och medan åter
Corneille, vid 67 lefnadsår och med familj att försörja,
miste sitt anslag. Sedan 1789, säger Despois, har hvarje
regering i Frankrike varit jämförelsevis mera frikostig
mot litteraturen, än Ludvig XIV. Pensionssummans högsta
belopp uppgick, år 1669, till ej fullt 112,000 I.
Konventet beviljade år III, på förslag af Marie-Joseph Chénier,
300,000 1. åt litteratörer och deras familjer; därefter på
förslag af Daunon 61,500, och ytterligare på förslag af
Villars 244000, således inom ett år mer än 600,000 1.
I den förstnämnda summan ingick 3,000 åt en aflägsen
kvinnlig släkting till Corneille, det är 1,000 1. mer än
Ludvig XIV någonsin gaf åt den store skalden. En annan
jämförelse: Las Cases påstår (Stockholmsuppl. VII: 249),
att aldrig i världen talangen blifvit så högt skattad och
belönad, som af Napoleon, och att kejsaren sagt, att »om
Corneille lefde, han skulle göra honom till furste».
Emellertid gaf kejsaren 1811 åt Corneilles nämnda släkting
en pension utgörande mindre än tredjedelen af
konventets anslag. Icke har konventet genom sina understöd
åt litterära personer förvärfvat någon oförliknelig äretitel,
men jämförelsen med Ludvig XIV:s mecenatskap utfaller
icke ofördelaktigt (jfr om samma sak BE. Despois: Le
vandalisme révolutionnaire, 2:a uppl. s. 355 och följ.).
Icke på det sätt, som hr B. säger, har Ludvig XIV
beredt franska litteraturens öfvervälde. Det gifves otaliga
vittnesbörd därom, att Frankrike långt före Ludvig XIV
utöfvade en stark attraktion, ej blott närmare dess gränser,
utan ock på långt afstånd, att klimatet, sederna, språket
lockade grannar och fjärrboende. När Rivarol 1784
prisbelöntes af Berlin-akademien för sin med rätta berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
