Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 413
sig. Abbé Raynal skref i sådant syfte till
nationalförsamlingen ett på sin tid ryktbart bref, däri han
eftertryckligt gaf sitt misshag med hennes åtgärder till känna.
Utgifvaren af abbé Georgels memoarer omtalar också (II,
253), att Raynal brukade säga, att revolutionsmännen
hvarken begripit Jean-Jacques eller Voltaire, och att om
dessa hans yrkesbröder ännu lefde, de skulle komma
med fackla i hand och sätta eld på salen, där denna
församling af uslingar och förbrytare höllo sina
rådplägningar. Folktribunen Gracchus Babeuf åter utlade, i
sitt stora försvarstal inför riksrätten, på ett synnerligen
talangfullt sätt, huruledes han blott förkunnat hvad han
lärt af stora föregångare, som monarkien tillåtit att skrifva
i fred och ro, och som alla ju voro ense om att ära och
beundra; med ett allvar, som beslöjar sarkasmen i hans
ord, bad han jurymännen besinna, att om de fällde
honom, de på samma gång komme att fälla en
kontumaciedom öfver Jean-Jacques Rousseau (talet är för första
gången fullständigt och noggrant offentliggjordt af V.
Adrielle i andra delen, s. 1—322, af Historie de Gracchus
Babeuf et du babouvisme, 1884).
Lämnar man nu dock med flera auktoriteter å sido,
för att söka bilda sig ett eget omdöme om hur det
förhåller sig, så kommer man efter hand till den
öfvertygelsen, att om filosoferna blifvit missförstådda under
revolutionen, de i ännu högre grad blifvit det efter densamma
och fortfarande äro det. Den ena boken efter den andra
i den ändlösa raden af skrifter öfver
revolutionstidehvarfvet och dess föregåenden vittnar därom.
Först påtvingar sig en, vid läsningen af dessa skrifter,
den anmärkningen att när, såsom vanligen sker, några
få namn ur adertonde århundradets litteratur ristas öfver
ingången till revolutionsdramats skådeplats, dessa i tvåfaldig
måtto få sig tillmätt en alltför stor betydelse, dels därigenom
att den isoleras från sina förutsättningar, dels därigenom att
den får utseendet af en omedelbart verkande kraft. Filosoferna
fortsatte i själfva verket en riktning till politisk frihet, som
med stor styrka bröt fram hos femtonhundratalets
demokratiska publicister — La Boétie, Hotman, Hubert Languet med
flera — som själf står i tydligt samband med
fjortonhundratalets opposition, med riksständernas motstånd, under Philippe
Pot, Jehan Masselin och andra mot konungamaktens anspråk,
och som uttalar sig i teoretiska satser och praktiska
yrkanden, hvilka bära 1789 års färger. Den stora frågan 1788 om
le doublement du tiers går tillbaka till dessa gamla tider,
till : slutet af sextonde seklet, då i Languedoc katoliker
och protestanter förenade sig om en högst demokratisk
författning, enligt hvilken i provinsständerna skulle sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
