Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 ADOLF HEDIN
»två borgare mot en adelsman» (Augustin Challamel:
Histoire de la liberté en France, T:358, där den
protestantiske officeren och historieskrifvaren La Popelinière
åberopas). Folkets rätt i staten framför och öfver
konungamakten — folksuveräniteten — förfäktades i lika
otvetydiga ord af folkombud, politiska författare och
historieskrifvare (Philippe de Commines) i femtonde och sextonde,
som i slutet af adertonde århundradet. Denna tendens
saknade ej anhängare inom »Politikernas», de patriotiske
statsmännens parti på Henrik IV:s tid, hvilka dock,
behärskade af det till en början allt annat öfvervägande
intresset att skydda den nationella enheten, som i
konungens person hade sin medelpunkt och symbol, läto sig
insöfvas af den sluge bearnesarens bedrägliga löften att
inkalla riksständerna och ej återkalla jesuiterna. Den
framträder, sedan enväldet nått sin fulländning, i andra,
af tidsomständigheterna framtvungna former, dels såsom
råd och maximer om rätta sättet för »en furstes
uppfostran», dels i den skenbart ännu mer inoffensiva
skepnaden af utopier, bland hvilkas mängd (se t. ex. Benoit
Malon: Histoire du socialisme) Télémaque är den mest
bekanta eller minst glömda. Någon gång vågar sig
kritiken fram med öppet eller halföppet visir, såsom hos
fysiokraternas föregångare, Vauban i hans märkvärdiga
Dime royale (1707) och Boisguillebert, hos Fénélon i
Directions pour la conscience dun rot (1734), där han
angriper despotismen såsom »ett attentat mot det
mänskliga broderskapets rättigheter», för att icke tala om
mängden af hemliga kringlöpande oppositionsskrifter.
Trots den förlamande inflytelsen af den uppfostran, som
de af Henrik IV återkallade jesuiterna meddelade de
högre och medelklassernas bildningssökande ungdom,
afbröts icke, om den ock ibland måste söka sig ett
underjordiskt lopp, den ström af politiska frihetstankar, som
brusade så mäktigt på religionskrigens och ligans tid.
Sammanhanget mellan dem och de reformkraf, som vid
midten af sjuttonhundratalet utgingo från filosofernas
läger, kan ej förnekas. All heder åt dessa, men deras
evangelium kom icke alldeles oförberedt ner ur skyn.
Äfven det engelska samhällsskicket hade ådragit sig
uppmärksamhet, innan Montesquieu skref sitt namnkunniga
verk. Trots de numera oräkneliga volymerna om den
engelska parlamentarismen, är det ännu i dag ingalunda
öfverflödigt att läsa den lilla skrift Dissertation sur les
whigs et les torys par M. Thoyras Rapin, som utgafs i
Haag 1717. Man ser där, hur det kontinentala Europa
fick ögonen upp för ett politisk skådespel, alldeles nytt
och utan like. Före sista fredsslutet — säger förf., den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
