Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 ADOLF HEDIN
läser Rousseau, så skulle äfven den förre framstå såsom
en underdoktor i »abstraktioner», och man skulle
säkerligen ej underlåta att mot honom åberopa och till hans
skada uttyda hans egen bekännelse: »Quand j’ai découvert
mes principes, tout ce que je cherchais est venu à moi.
Jai posé mes principes et j’ai vu les cas particuliers
sy plier comme d’eux-mêmes.» När han väl en gång
hade hunnit upp till höjdpunkten af »sitt ämnes majestät»,
då såg han, huru därifrån »lagarna flöto som från sin
källa». Men han undslipper åtminstone denna misshandel,
den är förbehållen åt de andra filosoferna, i all synnerhet
Rousseau.
Är det verkligen grundadt, såsom hr B. säger, att
den »abstrakta uppfattningen» nått sin höjdpunkt i Contrat
social? Det bestrides ej, att hr B:s framställning är
öfverensstämmande med den sedvanliga, men väl att den är
förenlig med Rousseaus egna skrifter. Rousseaus bok
skulle, enligt sin författares mening, icke föreställa en
statslära med anspråk på universell giltighet. Många, som
gäcka Rousseau, hafva skrifvit böcker med sådana anspråk
— filosofer, historieskrifvare, praktiska statsmän.
Skillnaden mellan dem och Rousseau kan illustreras med ett
exempel, som ligger nära till hands. Författaren af den
statslära af svensk börd, som mer eller mindre
godtyckligt abstraherades ur 1809 års regeringsform och 1810
års riksdagsordning, ville hafva sitt verk ansedt för
förnuftets oförfalskade uppenbarelse, följaktligen, med Guds
hjälp och om allt ginge väl, såsom ett högsta mål för
alla folk och all framtid. Rousseau däremot,
idealiserande sin fädernestads författning, fann den
oöfverträfflig där och, under likartade förutsättningar, användbar
i småstater af de grekiska republikernas omfång. Hur
annorlunda betedde sig ej Rousseau än Jeremy Bentham,
som var färdig att stå nära nog alla nationer i de fem
värdsdelarna till tjänst med konstitutioner. B. G. Niebuhr
förströdde sig också en gång (1813) från sina romerska
antikviteter med att författa »Grundzüge fär eine
Verfassung Niederlands». Man kan vara viss om att Rousseau,
därest han anmodats om hvad de gjorde själfmant, skulle
för sin vägran hafva anfört skäl, fullt tillräckliga, ej blott
för konstitutionsmakare sådana som Bentham och Niebuhr,
utan äfven för filosofer som skrifva spekulativa statsläror
till hela mänsklighetens tjänst och häckla Rousseau, utan
att hafva läst honom. Ja, vi kunna ur Rousseaus skrifter
åberopa förebilder till det svar, han skulle hafva lämnat. Då
friheten — säger han — ej är en frukt af alla klimat, står
hon ej alla folk till buds. »Ju mer man besinnar denna af
Montesquieu fastställda grundsats, dess mer känner man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
