Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 419
domar, en annan trånga och despotiska maximer — och
det öfriga lät man ligga eller ogillade man öppet, om
än med all veneration, när det gällde Rousseau. Man
visste rätt bra, hvad han med flera filosofer hade skrifvit.
Beaumarchais sökte år 1789 att få sin oförliknelige vän
och blifvande minnestecknare Paul-Philippe Gudin de la
Brenellerie, urmakareson och dramaturg såsom
Beaumarchais, därjämte historiker och naturligtvis »filosof», vald
till deputerad. För detta ändamål utfärdade han till
»sina kolleger valmännen» ett manifest, däri han bl. a.
förmäler, att Gudin arbetade på ett supplement till
Rousseaus Contrat social, för att »ådagalägga att den sanna
suveränitetens abstrakta principer, som denne författare
ansett tillämpliga endast å mycket obetydliga stater, ganska
lyckligt kunna tillämpas å stora stater, synnerligen å vår
stat och å vår situation». Gudin ville »beriktiga»
Rousseau, där dennes »öfverdrifna stränghet förde läsaren till
modlöshet>, men trots sina beriktigande invändningar
skulle Gudin likväl, bättre än omdömeslösa entusiaster,
med sådana drag måla Rousseau sådan han var, att han
blefve ännu mer aktad och älskad. Gudins »supplement>
utkom 1790 och lär ej hafva blifvit väl upptaget:
författaren ville ådagalägga, i motsats mot hvad
Beaumarchais kunde synas hafva utlofvat, att endast den
monarkiska statsformen passade för Frankrike. (Manifestet
har, efter ett exemplar i British Museum, blifvit
reproduceradt af M. Tourneux, utgifvare af Gudins biografi öfver
Beaumarchais.)
Om man från frågan om filosofernas vilseledande
»abstraktioner» vänder sig till anklagelsen mot dem för
»ateism», så är det vanliga föreställningssättet i den
punkten ej mindre förtjänt af ett genmäle. Hr B. yttrar,
efter att ha omtalat Voltaires fientlighet mot hvarje positiv
religion:
»Encyklopedisterna utsträckte anfallet ännu längre,
förnekade guds tillvaro, odödligheten, ja alla andliga
faktorer inom människolifvet och fördes härigenom slutligen
ganska konsekvent till att uppställa egennyttan, ja
njutningslystnaden såsom de enda driffjädrarna för
människornas handlingssätt.» Vidare nämnes encyklopediens
titel och uppgifves Diderot såsom en af de fyra förnämsta
representanterna af den rent materialistiska uppfattningen.
Om adertonde århundradets franska litteratur talar
och dömer något hvar, men huru många äro de,
åtminstone utom Frankrike, för hvilka t. ex. Encyklopedien
är något annat än ett namn, som väcker en obestämd
föreställning om någonting förskräckligt, ett attentat mot
»alla lagar och författningar», mot religion och dygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
