Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 ADOLF HEDIN
mot heder och ära, mot allt som förtjänar respekt? Om
man nu — på den frågan: hvad är Encyklopedien? —
skulle svara, att den helt enkelt är, hvad man plägar
kalla, ett konversationslexikon, med hvilket i hand duc
de la Valliere kunde bevisa inför Ludvig XV vid en souper
i Trianon, att han hade reda på styckekrutets
sammansättning, och ur hvilket vid samma tillfälle markisinnan
de Pompadour inhämtade, såväl hur hennes silkesstrumpor
väfdes, som skillnaden mellan damernas 1 Madrid och
parisiskornas smink, kort sagdt, ett verk i hvilket en
oändlighet af mer eller mindre oumbärliga upplysningar
stodo till buds, så vore svaret visserligen något ensidigt,
men mindre missvisande än den vanliga föreställningen
om detta jätteverk. Encyklopedien, såsom ett slags
öfversikt, för hvar och en njutbar, af dåtidens kultur,
motsvarade ett vida allmännare behof än begäret hos några
eller många att se statens och kyrkans och den gamla
trons grundvalar angripna i dagen eller lönligen
underminerade. Den var en, i hvardaglig mening, behöflig
och nyttig bok, för hvilken Chambers engelska
encyklopedi och dennes franske föregångare hade tjänat till
förebild och stomme, enligt hvad d Alembert meddelar i
sin berömda Discours sur TEncyclopédie. Till medarbetarna
hörde en stor mängd personer, som med filosofien hade
intet att beställa — bland dem ett par sidenväfvare, en
stilgjutare, en trägravör, en florfabrikant o. s. v. (Se
härom, utom Vl’Alemberts afhandling, ett »avertissement des
éditieurs des suppléments»). Att ledarna ville sprida
icke blott faktiska insikter i vetenskaper, konster och
yrken, i enlighet med den genomsnittsståndpunkt dessa
då hade uppnått, utan därjämte sina åsikter, hvilka i
mycket voro absolut fientliga mot traditionen och det
bestående, är ganska sant. Men detta skedde hvarken i
den omfattning eller med den dristighet, som vanligen
antages. I sitt berättigade vredesutbrott mot
förläggarekonsortiets hufvudman Lebreton yttrar väl Diderot, att
knappt någon människa i. Encyklopedien sökte annat än
»la philosophie ferme et hardie de quelques-uns de vos
travailleurs>. Men icke var det för dessa jämförelsevis
få artiklars skull som Diderot vandrade omkring i fabriker,
lät söndertaga och hopsätta maskiner, förklara för sig
arbetsmetoder samt själf lärde sig handgreppen, för att
kunna redigera dessa på en gång åskådliga och exakta
beskrifningar, som hans läromästare icke förmådde rätta
på papperet, men som han, filosofen, utarbetade till en
fulländning, hvilken aldrig öfverträffats, kanske aldrig
blifvit uppnådd. Hur Diderot tog på allvar omsorgen
om det stora verkets alla delar och detaljer, det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
