Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 421
man kunna sluta af hans afhandling Encyclopédie uti
Encyklopedien, därest något annat vittnesbörd behöfdes
än verket själft.
Väljer man den icke förkastliga utvägen att läsa
Encyklopedien, i stället för att lita på omdömen som ur
den ena boken afskrifvas i den andra, så reduceras
betydligt föreställningarna om vidden och beskaffenheten af
angreppen på det bestående. Condorcet (i sin skrift Vie
de Voltaire) har i några synnerligen väl funna ord på
samma gång antydt, att försiktighet var af nöden, och
huru syftemålet ändå skulle vinnas. Han säger, att i
Encyklopedien skulle »respekterade villfarelser antingen
förrådas genom svagheten i bevisen för dem, eller skakas
genom blotta grannskapet med sanningar som undergräfva
deras grundvalar». Han har ock förklarat, hvad han
kallar, den »allmänna insurrektionen» mot ett verk, där
man skulle tala fritt om teologi, moral, rättsvetenskap,
lagstiftning, offentlig ekonomi. Ett sådant måste skrämma
alla politiska eller religiösa partier, äfvensom »alla
sekundära makter, som befarade att få se sin gagnelighet och
sina anspråk blifva föremål för diskussion». Och därför:
dömde och fördömde och förföljde man obesedt. Det är
bekant, genom Voltaires berättelse, huru generaladvokaten
Omer Joly de Fleury satte sig i rörelse på grund af
klagoskrifter, som isynnerhet åsyftade artikeln Åme,
hvilken skulle röja filosofernas »materialism».
Förhållandet var emellertid, att artikeln hade till författare en
mycket ortodox, af Sorbonne godkänd licentiat, hvilken
angrep hvad man supponerat att artikeln skulle försvara.
Ett par af de vådligaste medarbetarna voro protestantiska
präster i Schweiz. En af dem skref t. ex. en artikel om
liturgi, hvilken Voltaire »hade all möda i världen att
göra kristlig», innan han öfversände den till Diderot,
som dock synes ha funnit den oantaglig äfven efter att —
Voltaires teologiska hand jämkat den. Samme pastor
primarius 1 Lausanne skref ock om de vise männen i
Mattei evangelium en artikel, där han enligt Voltaire
tillät sig att fort cavallièrement behandla stjärnan, som
stannade öfver Betlehem, Men läsa vi artikeln Mages,
hvad finna vi? En mycket foglig kritik, utgående från
Josefi tystnad i ämnet och oförenligheten mellan Matteus
och Lucas, och slutande med den förklaringen, att häraf
ingenting följer, som skulle lända religionens sanning och
berättarnas ärlighet till afbräck, att det är en stor skillnad
mellan den religiösa sanningen och den historiska, att
»tron och moralen, det vill säga den dyrkan vi äro
skyldige Gud medelst hjärtats och sinnets undergifvenhet,
äro uppenbarelsens föremål», att religionens visshet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
