Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 425
Französischen Revolution», utan i en liten och lätt skrifven
biografi öfver Anacharsis Clootz. Den omständigheten, att
Meslier sedermera råkade i förgätenhet, bevisar visserligen
ingenting mot den satsen, att just han, men icke d’Holbach
och dennes liktänkande, har »äganderätten till de idéer
om religionen, som dessa förkunnade». Man har numera
af annan anledning påmint sig Mesliers namn. Han var
enligt G. Adler (Geschichte der ersten socialpolitischen
Arbeiterbewegung in Deutschland, 1885) en extrem
kommunist, och det är såsom »En glömd föregångare till den
moderna socialismen» nämnde förf. för några år sedan
omtalade honom i en mycket spridd tidskrift.
Om verkligen från det filosofiska lägret hade
strömmat ut en vidt och bredt härjande gudsförnekelse, skulle
man hafva svårt att förstå, att de revolutionsmän, hvilka
ihågkommas just och nästan uteslutande såsom »ateister»
ehuru det kunde finnas andra och bättre anledningar att
minnas dem, äro så få. I hågkomsten af deputeraden
för Indre-et-Loire Jacob Dupont såsom ett »original» har
hans ateistiska trosbekännelse — »Je l’avouerai de bonne
foi å la Convention, je suis athée» — större andel än något
annat. Den mottogs af en del med indignation, af andra
med ett »angår oss ej». Om hans tal — det gällde
folkundervisningen — framkallade mer applåder än ogillande,
så förklaras bifallet dels af hvad han sade till ämnet
hörande, dels däraf att girondisterna ej kunde försaka nöjet
att förarga Robespierre, i hvilken man redan dunkelt
anade den blifvande ofelbare öfversteprästen. Liksom
Dupont är Sylvain Maréchal ett ateistiskt namn, hvilket
icke alldeles uppslukats af glömskan. Men det
ihågkommes mest därför, att det har sin plats i
Babouvismens historia; det inregistreras också 1 dramaturgiens.
Däremot var dess första anspråk på rykte nästan
bortglömdt, tills nyligen diktaren af Blasphèmes skröt med
sitt mod att, under en alldeles obegränsad tryckfrihet,
bekänna sin otro. Då påminde man sig förnekaren
Maréchal och erinrade om, att han utgaf sitt ateistiska
poem 1781, blott femton år sedan en yngling, chevalier
de Barre, torterades och dömdes att få tungan och högra
handen afskurna samt brännas lefvande, emedan han
påstods hafva stympat krucifix, sjungit gudlösa visor och ej
blottat hufvudet inför en procession.
Hvad åter angår aktörerna i förnuftskultens
uppträden, så voro de många under en mycket kort
tiderymd, men detta är ett fenomen, för hvilket man
förgäfves söker några förklaringsgrunder i Encykelpedien eller
hos encyklopedisterna.
»Jag hoppas,» skref David Hume 1769 till abbé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
