Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 ADOLF HEDIN
Mosellet, »att Ni skall nedslå dem, krossa dem, smula
sönder dem och förvandla dem till stoft och aska. Det
är i sanning en handfull de mest förmätne grillfängare
som finnes till, sedan Sorbonne icke mera är någonting.»
Hvilka? Ekonomisterna eller, såsom de stundom själfva
nämna sig, de »ekonomistiska filosoferna» voro föremålet
för denna besvärjelse.
Så hårdhändt behandlas de icke af hr B., men han
omtalar dem i en ringaktande ton, med förbigående nära
nog af deras stora förtjänster och starkt framhållande af
bristerna. Att de jämte Adam Smith och delvis före
honom lagt hörnstenar till den nyare politiska ekonomiens
byggnad — att de påvisat lagbundenhet i det ekonomiska
samhällslifvet, belyst villkoren för kapitalbildningen, en
gång för alla vederlagt den dittills härskande teorien
om handelsbalansen, utvecklat konkurrensens flersidiga
betydelse, grundlagt läran om skatters reperkussion och
däraf dragit praktiska slutsatser af största vikt för den
rättvisa, som heter jämlikhet inför beskattningslagarna,
allt detta är lämnadt å sido. För det andra lider
framställningen af det felet, att de alla skäras öfver en kam.
Man talar visserligen om den ekonomistiska skolan, men
skall uttrycket ej blifva vilseledande, bör man då tillägga,
att det var en skola med två linjer, af hvilka den ena hade
Quesnay och den andra Gournay till rektor, den senare
vida mindre ensidig än den förre. Vidare förbises den
utveckling inom skolan, som ledde dess praktiska män
tämligen långt bort ifrån den ursprungliga dogmatiken,
ifrån »skemat». Ytterligare nämnes intet om de praktiska
resultaten af deras vackra ansträngningar. Och slutligen
öfverdrifves äfven här förf:s mycket envisa favorittema
om den omåttligt »abstrakta» riktning, som skall hafva
utmärkt äfven dem.
Såsom skolans förnämsta representanter nämner förf.
Quesnay, Turgot och Mirabeau. Gournay, den mera
praktiske och mindre dogmatiserande linjens chef, som
hufvudsakligen spred nytt ljus öfver industriens och handelns
natur, bör dock i likhet med Turgot nämnas vid sidan af
Quesnay. Hvad åter den minst sagdt underlige
»människovännen» och pappersförödaren markis de Mirabeau
vidkommer, så kunde han hellre förbigås än den i alla
afseenden mycket mer betydande Du Pont de Nemours,
i hvilkens skrifter och verksamhet, under Turgots
inflytelse, den ortodoxi som lärdes af tänkaren i m:me de
Pompadours entresol icke så litet mildrades. Föremålet
för Loménies af förf. åberopade skrift Les Mirabeau har,
helt naturligt och oskyldigt, råkat förorsaka att den s. k.
människovännen, hvilkens största illustration dock är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
