Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 427
att vara sin sons far, där tager sig märkvärdigare ut såsom
ekonomist än han i själfva verket var. Däremot har
man i Du Pont de Nemours lefnad och verk en vida
fullständigare och riktigare bild af den ekonomistiska skolan,
än i Quesnays orakelspråk och Mirabeaus vådliga ordflöde.
Att Du Pont de Nemours, som gaf skolan det
»fysiokratiska» namnet, spelade en mycket hedervärd roll under
revolutionen, vore ett ytterligare skäl att ej glömma
honom. Han fick då »tilllfälle nog att visa sig modig ej
blott i abstraktioner» och lärosatser utan ock i det mest
orädda motstånd mot jakobinskt tyranni. Han har de
giltigaste anspråk på eftervärldens vördnad; Mirabeau
knappt på dess hågkomst.
Förf. anmärker ekonomisternas tro på den upplysta
despotismen, som ock utan tvifvel är en af de svåraste
anmärkningspunkterna. Men man bedömer den ej riktigt,
om man ej har i minne, huru de ville begränsa statens
makt, af hvem denna än utöfvades: makten i monarkens
hand skulle väl vara absolut, utan motvikt och kontroll,
men väl att märka inom sitt område, men ej få sträcka
sig till allt hvad han behagade lägga under sitt godtycke.
Detta må vara en illusion, en naivitet, men som måste
tagas med i räkningen, om deras mening skall ses i sin
rätta dager. »Lagar — säger Du Pont — skola ej göras
af statsmyndigheten (l’autorité), de finnas redan färdiga
från dens hand, som skapade rättigheter och plikter; de
positiva lagarna böra endast vara akter, som förkunna
den sociala ordningens väsentliga lagar. Om suveränernas
förordningar befinna sig i strid med de naturliga lagarna,
så vore de oförnuftiga och icke förbindande för någon.»
Särdeles upplysande i detta hänseende är du Ponts
öfversättning, med vidlyftiga anmärkningar, af Livingstone:
Examen comparé de la constitution d’Angleterre avec celle
d Amérique. Med England för ögonen finner han ingen
fördel uti att sätta ett parlaments godtycke i stället för
en konungs godtycke, tvärtom, den prisade engelska
friheten synes honom, under aristokratiens allmakt, ej vara
så mycket att tala om. >Visserligen har England lagar
och isynnerhet rättssedvänjor, som äro mera gynnsamma
för friheten än de flesta europeiska staters, men detta
beror mindre af konstitutionen än af sederna.> Han
återkommer i många vändningar till den grundsatsen, att
staten icke har rätt, icke ens om dess makt utöfvas af
»le corps entier de la société», att stifta lagar om hvad
och hurudana den vill. »Makten, tagen i betydelsen af
att kunna allt göra och allt förbjuda, är en rätt som
naturen förbehållit sig, och ingen förening af människor kan
bemäktiga sig den, än mindre delegera den.> Som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
