- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter II /
429

(1915) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANSK HISTORIA 429

han, att »orättvisan är en dålig ekonom,» och att
slafarbetet icke gör sockret billigare. Men detta var icke
i hans ögon hufvudsaken. Äfven om det förhölle sig så,
säger han, »finge man icke tveka, måste man besluta sig
att betala sockret dyrare eller umbära det, hellre än att
så grymt kränka mänsklighetens rättigheter. Säga, att det
är lofligt att göra en människa till slaf för att få sitt
arbete verkställdt till lägre pris, det är detsamma som att
påstå, att man får mörda på landsvägen för att få sina:
pengar billigare.» Likaså torde vara mycket vanligt och ej
föranleda någon tillrättavisning, att folkundervisningens
vänner afse individens både materiella nytta och hans
moraliska utveckling. Du Pont har med förkärlek
utvecklat den senare synpunkten.

Mot åtalet för en »abstrakt» riktning äro tvenne saker
att anmärka. Abbé Baudeau, en af de mest betydande
ekonomisterna, svarade en hofdam, som klandrande kallat
Turgot för systematiker: »Ja, han är det; men tror ni att
det är med osammanhängande idéer och rutin man styr
ett rike som Frankrike. (Léon Say: Turgot). Detsamma
kan sägas till försvar för hela den ekonomistiska skolan.
Den andra anmärkningen är: tag ej uteslutande deras
mest tillspetsade formler i betraktande, utan bedöm dem
också efter lärosatsernas tillämpning å de praktiska
reformbehofven. Turgots berömda edikt om spannmålshandelns
frihet, som förf. korteligen omnämner (s. 80), hade en
lång förhistoria. Det var en förnyelse och ett
fullständigande af påbuden från 1763—64, hvilka Tesray hade
upphäft 1770, och dessa åter voro en fullföljd af 1754
års påbud. Under hela denna tid hade ekonomisterna
ej blott fäktat med pennan i hand, utan ock skaffat sig
medarbetare i Åkerbrukssällskapen, af hvilka det första
bildades i Bretagne 1756 på Gournays initiativ (Léon
Biollay: Le pacte de famine, 92). Deras bemödanden mot
den adliga jakträtten och hoveriet, för reformerande af
fattig- och sjukvården, som i grunden var en ganska
-ohygglig fångvård, för afskaffande af inrikestullarna voro
någonting helt annat än ett skolastiskt sysslande med ett
nationalekonomiskt skema. Du Pont utarbetade det sista
förslaget under monarkien till de inre tullgränsernas
upphäfvande, hvilken reform nationalförsamlingen
sedermera blott behöfde dekretera: förarbetet var undangjordt,
men som vanligt kunde monarkien och Ludvig XVI:s hos
en del historieskrifvare till ordspråk blifna »godhet» ej
förmå sig att att komma från ord till sak, när det gällde att
afskaffa missbruk. Betydelsen af detta reformarbete och
hvad motstånd det skulle möta, således också förtjänsten
af att hafva grundlagt det, inser man däraf, att de inre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free