Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 ADOLF HEDIN
tullförhållandena i Frankrike — deladt i tre stora
tulldistrikt, inom hvilka åter flerestädes tillkommo sekundära
tullinjer — voro så intrasslade, att statsförvaltningen icke
ens hade noga reda på dem (René Stourm I, 473). För
att komma underfund med verkliga tillståndet, hvilket
först blef fullständigt kändt genom den lag af 5 nov.
1790 som upphäfde de inre tullinjerna, hade vederbörande
en gång beordrat en tjänsteman vid hamnpolisen 1 Paris
att resa till södra Frankrike, för att där köpa vin och
transportera det till hufvudstaden. Man äger hans
berättelse, säkerligen den egendomligaste urkund i sitt slag,
om denna förtullningsodyssé från Roenne i Lyonnais till
Melun uti Ile-de-France. För det vin från Roussillon och
Dauphiné, som han köpte i Roenne, hade tullafgifter
redan erlagts i Valence och Lyon. Han hade sedermera
att betala afgifter i orterna Artais, Giverdon, Decize,
Nevers, Poids-de-fer, Charité, Cosne, Nemours, Moret och
Melun — vid hvilken sistnämnda stad resebeskrifningen
stannar — stundom en afgift, stundom två, tre, fyra, fem,
dels åt staten, dels åt hertigar och andra seigneurer,
biskopar, kaniker, nunnor, borgmästare, rådmän och
kyrkovärdar. — Icke heller hängåfvo sig ekonomisterna
åt själfbehagliga abstraktioner, när de verkade för en
förnuftig internationell tullagstiftning, medelst traktaterna
med England och Ryssland samt förberedelserna till tarif
général. När Du Pont först sökte intressera Vergennes
för ett handelsfördrag med England, svarade denne att
han icke hade lust att blifva stenad, men han lät sig
omvändas och fick till stånd 1786 års traktat, hvilken
Schelle och Stourm prisa såsom ett storverk. Den senare
säger, att i traktaten låg som ett frö revolutionens
fredliga fullbordan. »Den ville sätta kommersiell täflan mellan
folken i stället för krigets fasor. Dess inflytande, om
det blifvit varaktigare, d. v. s. om ej revolutionen och
det nära tjugufemåriga kriget mellankommit, skulle hafva
vändt sinnena från politikens farliga, allt förtärande
intressen, för att rikta dem på industriell verksamhet och
därigenom låtit dåliga lidelser undanträngas af kärlek till
framåtskridandet. >
Det anförda lärer, hvad ekonomisterna angår,
berättiga något tvifvel, huruvida den »ensidigt abstraherande
och generaliserande» tendensen var så öfvermäktig bland
dem: man ser att abstraktionerna gifva med sig i
praktiken, och att deras praktik länder dem till all ära.
Ätvenledes torde, såsom det föregående velat visa, de
öfriga filosoferna vara nog strängt bedömda i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
