Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LR
434 ADOLF HEDIN
han i en afhandling inför Ac. des inser. et belles lettres
(1714) yttrat förgripliga åsikter om frankernas urhistoria.
På den tiden var det en statsförbrytelse att röja tvifvel om
deras ättledning från den trojanske hjälten Francus och
dennes baroner; Franciaden af Ronsard hade gifvit denna
franska Rudbeckianism poesiens konsekration. Äfventyret
lärde Fréret att öfvergifva medeltiden och förflytta sig
till antikens mera ofarliga nejder. Förut har påmints
om, hur Meézeray tillrättavisades för den försiktiga
själfständighet, han visat i sin Abrégé chronologique de l’histoire
de France (1688). Ehuru Voltaire hade behörigt tillstånd
att utgifva Charles XII, togs icke dess mindre första delen
i beslag, så snart den var tryckt, emedan sigillbevararen
Chauvelin besinnat sig och funnit att boken ej kunde
vara behaglig för konung August II. Ludvig XVI:s
regering, som lät bränna Boncerfs bok om feodalismen,
förbjöd Raynals af Malouet prisade Histoire des deux Indes
— endast genom flykten undgick förf. att komma inom
lås och bom. Vill man åter inhämta, hvad slags
historieskrifning var välbehaglig för den österländska
despotismen i Versailles, så skall man läsa t. ex. »Sommaire
roial de Phistoire de France par le sieur de Bonair,
historiographe du Roi et Fun des XXV Gentils-hommes
de la garde écossaise» (Paris 1675). Denna utmärkta
lärobok slutar med ett par blad ägnade åt dauphin Louis
Auguste, där man inhämtar att förebuden för Alexanders
och andra forntidshjältars ära intet innehålla, som »är
värdigt att nalkas denne unge eröfrares kungliga vagga»,
att »hela naturen öfverraskats af hans behag och dygder»,
att man »är förlägen, när man vill lyfta sina ögon för
att betrakta glansen af så mycken storhet och majestät».
Hos denne »unge Mars» hade väckts någon oro, att för
honom intet skulle återstå att uträtta, ty sådana voro
faderns segrar — »provinser intogos under en karneval,
eröfringar gjordes under vintern och i ett otillgängligt
land på kortare tid, än Alexander och Cesar skulle behöft
för att tänka på saken». Den unge Mars var (i
förbigående sagdt) sju år gammal. Så skulle det låta, och
sådan var yttranderätten; men sådana tider kunde ej vara
gynnsamma för de historiska studierna.
Likväl torde förra århundradets fransmän icke hafva
varit så ytliga, som hr B. håller dem för: det är ganska
visst, att de vinna, icke förlora, på närmare bekantskap.
Särskildt må anmärkas, att om Montesquieu ej rätt
förstods af sina samtida, detta icke behöfver bero däraf, att
»han var för grundlig för att kunna rätt uppfattas af
denna tids fransmän» (s. 57). Ty för det missödet att
ej förstå honom råkar stundom i vår tid själfva grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
