Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 439
Antoinettes högstbetrodde ledare. Mercy tillägger
visserligen, att mesdames de France meddelade dauphin en
mycket grundlig »undervisning» angående du Barry, och att
den på honom gjorde ett så starkt intryck, att han ofta
lade sin vedervilja för henne i dagen. Allt detta hänger
ej synnerligen väl tillsammans. Med skäl anmärker Vatel
(Histoire de madame du Barry I, 385), att man svårligen
kan antaga, det den sextonårige dauphin icke skulle veta
hvad för slags person du Barry var, då han hade så bra.
reda på Pompadour. Och det är icke alldeles lätt att
tänka sig Ludvig XIV:s döttrar instruerande dauphin,
enligt Mercys ord, »sur l’état de la favorite, sur les
particularités les plus frappantes de sa vie et sur tout le
désordre que sa présence occasionnait à la cour».
Hr B. har accepterat (s. 78) den traditionella
uppgiften, att du Barry var »själen eller det förnämsta
redskapet» i en hofintrig som störtade Choiseul. Denna
förklaring af den namnkunniga katastrofen är dock
numera minst sagdt mycket osäker. Tvenne betydande
historieskrifvare, den ene omgifven af egen och ärfd
litterär glans, den andre ett oöfverträffligt mönster af
forskningens noggrannhet, hafva yttrat en helt annan
mening. Ingendera har haft någon tanke på att i denna
del föra du Barrys talan, om de än döma olika om
hennes person. Duc de Broglie omtalar henne med ett
förakt, som olyckligtvis råkat få ett förvillande tycke af
harm däröfver, att en person utan anor lyckats inkräkta
monarkiens främsta hofcharge, den där borde vara
förbehållen åt förnäma damer. Vatel åter har i ett af dessa
den moderna benediktinerflitens verk, som bevara hans
namn, ställt henne i en gynnsammare dager. Hans
undersökning ådagalägger, att abbé Georgels minnestecknare
(Mém. förordet s. XD hade fullt rätt, när ban antydde en
annan jämförande dom öfver henne och Pompadour, än
den sedvanliga. Om hufvudorsaken till Choiseuls fall
yttra de Broglie (Le secret du roi II, kap. 8) och Vatel
(I, 430) ej samma mening, men de äro ense i att
reducera du Barrys inflytelse, om ej till intet, dock till
ganska litet.
Krigsministern grefve de Saint-Germain benämnes
(s. 97) en »opraktisk pedant». Abbé Maury sade om honom
i nationalförsamlingen, att han alltid »handlade först och
tänkte sedan» (M:gr Ricard: Abbé Maury 1746—1791,
s. 283). Det ena omdömet som det andra är ytterligt
orättvist. De Saint-Germain har länge varit misskänd, det
hat, som hans kamp mot svåra missbruk ådrog honom,
öfverlefde honom äfven sedan hans planer kommo till
heders; han har till och med förväxlats med den äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
