Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 445
mellan godt och ondt, har dock råkat att vidgå, att
konkordatets ändamål var intet annat än att såvidt möjligt
ombilda kyrkan »på samma fot som staten». En annan
imperialistisk historiker, Bignon, (Hist. de France depuis
le XVIII brumaire, kap. XX), säger att konkordatet genom
eden gjorde prästerskapet till »une sorte de gendarmerie
sacrée, liée à lexistence du nouveau gouvernement».
Grefve Miot de Melito, en af härskarens trognaste tjänare,
har på samma gång ogillat och förklarat Bonapartes.
kyrkopolitik: »Bonaparte var öfvertygad att han skulle
få, i prediko- och biktstolen, de kraftigaste försvarare af
sitt system och lärare i passiv lydnad till hans förmån»
(Mémoires tredje uppl. II, 20). En kyrkolagstiftning,
inspirerad af sådana syften, kunde den väl blifva mera
liberal, mera hänsynsfull mot de religiösa intressena,
mindre benägen att låta den världsliga makten tillägna
sig öfverhögheten öfver kyrkan, än nationalförsamlingens
lagstiftning? Naturligtvis icke. Konkordatet och de
organiska artiklarna rättfärdiga också fullkomligt Grégoires
ord (Mémoires IH, 101) till dem, som nu fogade sig uti
hvad de förut fördömt: »Alla de skäl för underkastelse,
alla de grunder, som I åberopen till förmån för
konkordatet, äro just desamma som vi begagnade för att
ådagalägga, att man borde antaga prästerskapets civila
konstitution. Den bestämde, att det skulle finnas en biskop för
hvarje departement, och bibehöll 40,000
kyrkoherdeämbeten. Konkordatet inskränker biskopsämbetena till
60, de senare till 5 eller 6,000. Innehållet af den ed,
som I svärjen, kan åtminstone uthärda jämförelse med
1791 års edsformulär. Sålunda hafven I satt Europa i
ljus låga, underblåst yttre och inbördes krig, orsakat
massakrer och förföljelser, för att återkomma till den
punkt, hvarifrån vi utgingo, och för att tio år senare göra
hvad vi gjorde tio år förut.»
När konkordatet skrefs, kunde det icke ens på allvar
blifva fråga om att återställa kyrkogodsen. Påfven fick
finna sig uti, att prästerskapet blef »salarierade»
statstjänare, hvilket nog var ett af de värsta kätterierna i
nationalförsamlingens kyrkoreform. Man kan märka det
af abbé Maurys heliga vrede, när Mirabeau första gången
begagnade detta ord, och af den förtrytelse hvarmed
abbéns biograf M:r Ricard, hundra år senare påminner
därom: »å ces mots de salaire et d’officiers de morale jetés
aux prétres de Jesus-Christ, Maury se leva» (s. 192).
Lika naturligt var att påfvens yrkande, det katolicismen
skulle förklaras för statsreligion, utan vidare förkastades,
och att den afskydda religionsfrihetsgrundsatsen
upprätthölls. . Emedan Bonaparte ville göra sig af med all roja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
