Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 ADOLF HEDIN
honom, hvilken roll den äldre af bröderna Froment
— han var receveur des revenus du clergé — spelade
i dessa förberedelser till inbördes kriget, och att han
nyss förut besökt det följe af konspiratörer, med hvilka
grefven af Artois höll hofi Turin. Men något som Daudet
ej omtalar förtjänar ej mindre att märkas, nämligen den
klerikale uppbördsfogdens omätliga förakt för de skrupler,
med hvilka den »fega» emigrantadelns »charlataner» och
»eunucker» mottogo hans plan, när han i början af 1790
infann sig i prinsarnas svärfaders hufvudstad. Här nämner
Louis Combes (Hist. des rév. francaises s. 164), efter Froments
föga kända memoarer, att dessa män, hvilkas hela traktan
var främmande härars invasion i deras fädernesland och
blodig hämnd öfver statshvälfningens ledare,” likväl
ryggade tillbaka för hans förslag: först Jesuskompanierna
efter thermidor och det hvita skräckväldet 1815 satte det
i verket. En månad före slutbehandlingen af
civilkonstitutionen var emellertid inbördes kriget i full gång i Nimes.
Samtidigt med den klerikala upphetsningen röjdes den
första invasionsplanen (Meillebois och Bonne-Savardins,
mars 1790), äfvensom en mängd försök att uppvigla
linjeregementena samt bringa dem och nationalgardena i
harnesk mot hvarandra; samtidigt voro vägar och stigar
fulla af »brigander», utländska tiggare- eller
stråtröfvareskaror som strömmade mot Paris, och samtidigt fullföljde
den aristokratiska och klerikala tidnings- och
pamflettpressen de eggelser till våldsamheter, hvari den föregick
med exempel, utan att ens öfverträffas af Marat.
Frågan om ett orsakssamband mellan
kyrkoförfattningen och det inbördes kriget** kan ej afvisas såsom
onyttig med den anmärkningen, att utgången visat att
+ När Ludvig XVIII flydde från Tuilerierna i mars 1815,
glömde han bland andra viktiga papper äfven en förteckning på
deltagare 1 revolutionen, som hans rådgifvare för länge sedan utsett till
försoningsoffer. De voro indelade i fyra klasser. Trettiofyra skulle
écarteleras, bland dem Sieyès; hundratre rådbråkas, bland dem
Beauharnais, Grégoire, Lafayette; tvåhundraåttiosju hängas, bland dem
Wimpfen och Boissy d’Anglas; tvåhundrafyrtioåtta skickas till
galärerna, bland dem Brillat-Savarin.
"+ En del af kontrarevolutionens gynnare sågo i ett utländskt
krig en nyttig diversion, Det saknas ej anledningar, att man i den
engelsk-spanska affären vid Nootka-sundet hoppades finna det önskade
tillfället; markis de Favrières yttrar sig i sådan riktning (Mémoires,
sjätte boken). Flera voro de som väntade återgångspolitikens seger
af ett borgerligt krig. Till och med m:me Elisabeth hängaf sig åt
denna vackra tanke. Hon skrifver till m:me de Bombelles den 1
maj 1790: »Du är vida fullkomligare än jag, du fruktar det
borgerliga kriget. Jag åter tillstår att jag håller det för nödvändigt; jag
tror att ju längre det uppskjutes, dess mer blod skall utgjutas. Se
där min princip. Vore jag kung, skulle den vara min ledare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
