Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 449
i alla händelser företaget var olycksbringande, och att
detta måste bero af några dess väsentliga fel. Ty om
det ej kan nekas, att den utan rast och ro konspirerande
kontrarevolutionen, som inkallade främmande arméer och
predikade folkresning mot den af Ludvig XVI besvurna
författningen, i sin fortgång mäktigt bidragit till att bringa
statshvälfningen ut ur den bana, i hvilken den styrdes af
första nationalförsamlingen, så är det ej likgiltigt att
afgöra, om detta i någon mån kan urskuldas i religionens
namn och med åberopande af samvetets rätt. Finner
man nu, att kontrarevolutionen var i full verksamhet före
antagandet af den nya kyrkoförfattningen, och att i dess
ursprungliga motiv och begynnelse edstvånget har ingen
andel, så mister den en ursäkt, på samma gång som
revolutionens våldsamhet vinner en mildrande omständighet
på sin sida. Här må erinras om den alltför mycket
förbisedda sanningen, som i större eller mindre grad har
sin giltighet under hela förloppet af revolutionens historia,
att om kontrarevolutionen lämnas ur sikte,
revolutionsdramat och särdeles detta skräckvälde, som i tvåfaldig
måtto gör skäl för sitt. namn, blifver till god del oförstådt
och oförklarligt. Det går då betraktaren däraf något när
så, som den alldeles oförfarne teaterbesökaren, hvilken
saknar hvarje förutsättning om den inre och yttre
teatertekniken, och som därför ej kan komplettera ögats
förnimmelser med hvad han vet om de i kulisserna och
under jorden dolda krafterna.
Hvilken var prästernas verkliga åsikt om den nya
kyrkoförfattningen ? Förf. säger väl att, såvida de voro
renläriga katoliker, de »måste» hysa de största
betänkligheter mot den föreskrifna eden, hvilken äfven gällde den
»kätterska» kyrkoordningen. Men det är ju faktiskt, att
många präster ej höllo kyrkolagstiftningen för kättersk
och icke hyste betänkligheter mot eden. Ja, en minoritet,
blott en tredjedel, säger hr B. Härom ha såväl
Lanjuinais som Grégoire en annan uppgift: de säga att
prästerskapets majoritet aflade eden. Grégoire omtalar i
sina memoarer (II, 16), att åtskilliga biskopar redan gått
i författning om stiftens organiserande i enlighet med den
nya lagstiftningen, men läto sig af sina kolleger omvändas
till motstånd, och särskildt huru biskopen i Rhodez, som
i Grégoires närvaro försvarat eden såsom tillåtlig, icke
dess mindre vägrade att aflägga den och slöt sig till
emigrationen. Grégoire anför ock en mängd vittnesbörd
om, att utlandets katolska prästerskap skänkte Frankrikes
konstitutionella präster sitt fulla bifall (II, 60 ff.),
hvaremot enligt G. icke ett enda exempel på motsatsen,
29. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
