Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 ADOLÉ HEDIN
utom Pius VI:s kan anföras. Spanske ambassadören
sade till Grégoire: »i Spanien finnas ej tio biskopar,
hvilka icke tänka som Ni och jag, men de frukta denna
fördömda inkvisition, där munkar äro biskoparnas
domare.» Abbé de Montgaillard (Hist. de France II, 24 ff),
som blott af lämplighetsskäl ogillar att tillsättningen af
biskopar öfverlämnades åt omedelbart folkval, yttrar som
sin mening att prästerna ej hade något berättigadt motiv
att förkasta den civila konstitutionen. Bland dem, som
vittnat till förmån för Frankrikes nya kyrkoförfattning,
finna vi kardinalen Chiaramonti, biskop af Imola, som
till general Girardon yttrade: »Jag har läst och granskat
prästerskapets civilkonstitution, jag har gjort det såsom
italiensk präst, under önskan att finna den dålig och
vederlägga den, men det har ej lyckats mig; hade jag varit
fransk präst, skulle jag hafva antagit och undertecknat den.»
Denne kardinal blef sedermera påfve Pius VII.
»Att påbudet om eden var opolitiskt, är icke det, som
frågan gäller» — säger Grégoire (II, 14) — »historien
åtager sig att lösa det problemet. Men var den tillåtlig?
Den frågan utgjorde föremål för mångfaldiga
öfverläggningar bland nationalförsamlingens kyrkoherdar; och
hvarför skulle jag icke tillägga, att i detta ömtåliga fall
de såsom jag anropade himmelen att upplysa deras
samvete? De voro ej i stånd att dagtinga med en
åtgärd som skulle hafva kränkt religionen, och det är efter
att hafva moget undersökt den, som de godkände den.»
Man får således icke säga, att Frankrikes katolska
prästerskap »måste» hysa betänkligheter mot att aflägga ed på
en »kättersk» lag, ty just en god del af detta prästerskap
förnekade, att där fanns något kätteri. Att andra hyst
verkliga samvetsbetänkligheter och beseglat sin tro med
lidande och död, är ganska visst; men icke mindre visst
att en del motsatte sig lagen och predikade uppror af
helt andra motiv.
De prästerliga befattningarnas tillsättande genom val
innebar en återgång till den ursprungliga kristna kyrkans
sed. Såsom ett fel kan här utan tvifvel anmärkas, att
den nya kyrkoförfattningen gaf rösträtt åt alla politiska
väljare, utan hänsyn till trosbekännelse. Denna
bestämmelse, hvilken icke bör väcka mycken förundran i vårt
land, där sockenstämmo- och prästvalsförordningarna af
1847 ej kunna hafva fallit i glömska, var naturligtvis
ingalunda prisvärd, men väckte på sin tid icke några
synnerliga betänkligheter. Den bekämpades af Grégoire,
men antogs likväl af nationalförsamlingen, emedan hon,
såsom pseudonymen Santhonax sagt, i själfva verket
betraktade såsom nationell och såsom den enda existerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
