Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 ADOLF HEDIN
enskildheter i civilkonstitutionen vid debatterna om
kyrkogodsen," så märker man lätt nog, att kyrkans herrar
kände sig vida värre träffade i den sistnämnda punkten,
än i edsfrågan. Sofismer dels om kyrkans s. k.
äganderätt, dels om kyrkogodsen såsom »alla familjers
successiva och samfällda fädernearf> (Maury d. 17 oktober)
voro ej ägnade att göra stort intryck. Det fanns nödigt
redan nu att uppbåda alla de hjälptrupper, som kunde
vinnas genom att inbilla okunnigheten, att religionen var
i fara. Nutidens klerikaler tala också särdeles träffande
om Maurys, den vanryktade abbéns och slutligen
kardinalens, »heliga vredes> utbrott mot en sådan missdådare
som — hertigen de la Rochefoucauld (Ricard: s. 187).
Det är bekant, att redan 1787 års toleransedikt, som
dock ej ens medgaf protestanterna rätt till offentlig
gudstjänst, väckte mycken förbittring. Till och med det faktiska
tillståndet därförinnan hade prästerna öfverklagat i sina
demonstrationer år 1780, där de erinrade Ludvig XVI
hvilka lyckliga resultat de förut uppnått »par des voies
purement réprimantes», ity att de på det sålunda
betecknade sättet lyckats »tygla och till och med upplysa
vilsefarande bröder». I den öfversvämning af ströskrifter,
som föregick och åtföljde ständernas sammanträde, och
som ofta omtalas såsom härrörande blott från
reformidéernas vänner, ingick också en stor mängd, där
reaktionen redan talade det våldsamma språk som sedermera,
tidigare i högertidningarna än i revolutionsbladen,
stegrades till fullt raseri. Åctes des apötres begärde 600 hufvud,
Journal général de la Cour et de la ville sade att Frank-
* Det bör ej glömmas, att hofvet före revolutionen haft sina
funderingar på kyrkogodsen, att taga hälften af dem, »tant pour
couvrir le déficit que pour enricher les amis et les amies»,
ettförslag uttänkt 1 den Polignacska kretsen (Mémoires de Louis
XVIID. Kort förut (1788) hade marquis de Gouy d’Arcy i ett
memorandum till konungen förordat kyrkogodsens indragning (Alexis
de Tocqueville: Fragments et Mélanges). Redan 1770 hade en
skrift »Du droit du souverain sur les biens-fonds du clergé et
des moines», som antages hafva marquis de Paységur till författare,
sagt att kyrkans fastigheter ej behöfdes för bennes ändamål. Det
beberättas af någon samtida — om jag minnes rätt, af m:me Campan
— att Ludvig XVI hade för afsikt att använda kyrkogodsen till
understöd åt den fattiga adeln. Han kom förmodligen ihåg Ludvig
XIV:s instruktion för dauphin, att konungen äger full dispositionsrätt
öfver »tous les biens d’Eglise que par les séculiers», och att allt hvad
man plägade säga om kyrkogodsens särskilda bestämmelse var alldeles
ogrundadt.
Äfven förtjänar att ihågkommas, att icke få cahiers, äfven
prästerliga, gåfvo anvisning på kyrkogodsen för sekundär- och
primärskolornas behof (Edme Champion: Tinstruction publique en
France d’apres les vahlors). och för andra behof, såsom betalande af
statsgälden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
