Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 455
rike skulle pånyttfödas i ett »bad af blod»,
folkrepresentanterna på reformsidan hotades oupphörligt med galgen,
Mathieu de Montmorency och andra, äfven kvinnor, såsom
Condorcets hustru, smutskastades på ett sätt som knappt
kan antydas. Prelaternas anspråk och den klerikala
intoleransen hade i denna press lika väl sina språkrör, som
hofvet och hofadeln. Icke blott att man bestred
protestanternas valrätt och valbarhet till riksständerna, man
förklarade för »en styggelse och en landsplåga» tillvaron.
af mer än en kult, den katolska, man äskade återgång
till det förföljelsesystem, som åtföljde upphäfvandet af
ediktet i Nantes. Monnier har sagt — och hans
vittnesbörd är ju icke misstänkt — att före riksståndens
sammanträde, redan »i mars månad 1789 misstroende,
splittring, oro rådde i en stor del af Frankrike», och att
»fienderna till det allmänna bästa i god tid började sitt
verk». Man tillät ej rättskipningen att kasta ljus öfver
det upplopp i Paris, april 1789, då Réveillons tapetfabrik
plundrades och brändes, sedan regeringsmyndigheterna,
ehuru varnade, låtit några tusental af de famösa
»briganderna» göra sitt inträde i hufvudstaden. En af
hufvudmännen, abbé Roy, fick godt tillfälle att sätta sin person
i säkerbet. Men till hvilken kategori af revolutionens
händelser detta upplopp är att hänföra, kan ej vara någon
ovisshet underkastad. Besenval, som kväfde det, belönades
därför vid hofvet med ett »iskallt mottagande», han hade
skämt bort en lofvande begynnelse.
En samtida, hvilkens uppgift väl ej kan vara utsatt
för jäf, nämligen J. P. Rabaut (Précis historique de la
Nev. française, andra uppl. 1792, 3. 165), säger efter
omnämnandet af beslutet om kyrkogodsen: »Min penna
skulle ej förslå för att berätta alla de medel, som
användes på samma gång för att nedsätta
nationalförsamlingens anseende, för att hindra dess arbeten, för att
fördröja verkställigheten. Prästerskapet, uppretadt af att se
sig beröfvadt sin egendom och reduceradt till löner,
använde de för kyrkan vanliga medlen, och som måhända
skulle ha lyckats, därest icke tionden upphäfts, hvilken
åtgärd blef så väl upptagen på landsbygden. Det
beskyllde nationalförsamlingen för att vilja förstöra religionen.»
— Om laffaire Réveillon bör läsas den utförliga
framställningen hos Deux amis (andra uppl. 1792, I: 147 ff.)
Man hade vid denna tid ingen civilkonstitution att
besvära sig öfver, ingen trohetsed mot landets lagar att
öfverklaga såsom det skändligaste tyranni. Där kan
således ej anledningen sökas till ett motstånd af obeslöjadt
upprorisk karaktär, som börjar långt förut, som blifver
mer och mer våldsamt och slutligen får hjälp af okunniga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
