Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 ADOLF HEDIN
soningskapellet» åter, som Ludvig XVIII lät bygga, heter
i själfva verket icke så, om det än genom förväxling ofta
blifvit så benämndt: inskriften angifver att monumentet
uppfördes, för att helga den plats där Ludvig XVI:s och
Marie-Antoinettes dödliga kvarlefvor hvilat i mer än 20 år
(tills de 1815 flyttades till Saint-Denis).
Icke blott förberedelserna till, utan äfven förloppet af
den 9 thermidor (s. 503) hafva länge varit mindre noggrant
kända, än man skulle önskat och, hvad själfva den
märkvärdiga dagens händelser angår, kunnat vänta. Detta
torde förklara, att författarens framställning blifvit nog
knapp. Emellertid hafva numera rikhaltiga meddelanden
kommit i dagen, som förtjäna uppmärksamhet. Det
sammanträde den 23 juni, hvars förhandlingar förf. betecknar
såsom »insvepta i dunkel», belyses af ett dokument, som
den lärdaste af de lärde. bland forskarna i
revolutionshistorien nyligen framdragit i ljuset, nämligen Philippe
Rühls (dep. för Bas. Rhin) tal i konventet den 3 germinal
år III. Det är visserligen ett försvarstal: Rühl
hotades af den urskillningslösa thermidor-reaktionen. Men
uppgifterna om den 9 thermidor och om det som
tilldrog sig »tre eller fyra dagar förut» äro så precisa,
och anförandet bär en sådan prägel af säkert minne och
sanningsenlighet, att det synes förtjäna all tilltro. Häraf
framgår, att det var vid sammanträdet den 23 som
Saint-Just fick uppdrag att skrifva en rapport i båda utskottens
namn, för att låta konventet veta att de icke voro oeniga,
och att den skulle underställas båda utskotten den 9
thermidor, men att de ledamöter som infunno sig
uppehöllos, under fåfäng väntan på Saint-Just, med ett långt
anklagelsetal af Couthon mot Dubois-Crancé — tills de
slutligen insågo att vederbörande velat narra dem och
hålla dem borta från slagfältet, hvarpå de skyndade till
konventet och under ledning af Billaud-Varennes och
Tallien företogo angreppet. Rühl omtalar också bl. a.,
att Robespierre »icke vågade» bestrida den förebråelse,
som vid utskottens sammanträde gjordes honom, att han
ämnat ställa de sjuttiotvå inför revolutionstribunalet. —
Vidare har den hårdhändte granskaren af Thiers fantasier
(Les historiens fantaisistes — M. Tiers — par le (Cite
de Mortel) ägnat en hel volym, andra delen af Types
revolutionnaires, Etude sur Fouché (Paris 1879) åt den
9 thermidor. Han har anlitat en stor massa af
arkivurkunder, och hans framställning skiljer sig också, såsom
han säger, från alla föregångares. Skada att den icke är
mera klar: till och med i fråga om den omfattande
forskningens hufvudsyfte, utredningen af Fouchés roll, får
läsaren att välja mellan, att den »är blott en legend>,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
