Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 467
skiljaktigneten mellan Lanfrey och Det nya Frankrikes
nya historiska skola å ena sidan, samt å andra sidan
det Frankrike, som under våra ögon går bort, och dess
häfdatecknare. Man har upphöjt Thiers till Frankrikes
»nationelle historieskrifvare» par préférence, och han kan
i sådant hänseende jämföras med Livius: nationalfåfänga
och nationell fördom och orättvisa tala ut ur hvarje rad.
Enhvar känner, äfven från de senare åren, Thiers”
motvilja mot den italienska enheten: han vill ej veta af
halföns emancipation, och han ser i dess själfständighet
en minskning i Frankrikes makt. Huru helt annorlunda
talar ej Lanfrey, i boken om påfvarna, om den italienska
enhetstanken, med hvilken sympati framhåller han ej,
att denna tanke efter år 1815 icke längre var, såsom i
adertonde seklet, »ett försvagadt återljud af de franska
idéerna». Vi igenfinna här samma röst, som i Napoleons
historia vältaligt betonar, att de patriotiska fördomarna
måste gifva vika, att i våra dagar en historieskrifvare ej
får vara »nationell» i ordets trånga mening, att hans rätta
patriotism är sanningskärleken, att han skall tala i den
allmänna civilisationens namn, att hans fosterland höjer
sig öfver alla gränser, att hans sak är den universella,
oföränderliga rättens mot våldet, frihetens mot
förtrycket.
Det andra ofvannämnda arbetet omfattar en följd af
studier öfver Thiers” historiska verk om konsulatet och
kejsardömet, öfver Daunou, Carnot, Armand Carrel, Guizot,
Proudhon, öfver den polska frågan, öfver det
parlamentariska styrelsesättet under Louis Philippe, samt öfver
Laboulaye’s berömda »Paris i Amerika». Lanfrey slutar
sin anmälan af Laboulaye med de orden: om denna lilla
bok finge hela den framgång hos den nuvarande
generationen, som hon förtjänar, skulle jag bli förvånad, men
det vore ett tecken, att stora förändringar förberedas i
vårt folks tänkesätt, och att vi ej längre ha rätt att
förtvifla om vårt tidehvarf. Att arbetet vann den framgång,
som Lanfrey knappt vågade hoppas, är visst; och ej
mindre visst är att han hör, med Laboulaye och andra,
till dem som kraftigast förbereda de förändringar i det
franska tänkesättet, hvilka förebåda en ljusare framtid.
— Detta i förbigående om författarens öfriga arbeten.
Till den första af hans smärre afhandlingar, den om
Thiers, få vi i det följande tillfälle att återkomma. Vi gå
nu att kasta en blick på uppkomsten af denna
Napoleonslegend, som omsider ohjälpligen smulas sönder under
Lanfrey’s hand.
Det allmänna intrycket i Frankrike af Napoleons fall
var en känsla af lättnad och befrielse: man hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
