Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ADOLF HEDIN
ändtligen få utbyta en militärdespotism, som kväft hvarje
vilja och tanke utom sin egen, mot en lagbunden frihet,
ett konstitutionellt samhällsskick; i ersättning för
krigsäran, som sedan 1802 hade kostat landet, fem milliarder
franes och sedan 1804 en konskription af 3 millioner
människor, hvaraf endast en sjättedel stod åter, väntade
man de fredliga yrkenas blomstring. En republikan och
pålitligt vittne, som Carnot, intygar att alla klasser voro
intagna af glada förhoppningar. Sällan ställde sig väl,
efter en stor brytning, uppgiften att försona och förena
lättare för en regering med ärlighet, god vilja och något
förstånd. Men här skulle bekräftas, hvad Charles Fox
yttrat, att en restauration är den olyckligaste af alla
revolutioner. Frankrike fick tillbaka ättlingarna af en
dynasti, som fört land och folk till den ekonomiska och
moraliska undergångens brant; personer som gått i
frivillig landsflykt för att, medan det nya
konstitutionelltmonarkiska statsskicket grundades i Frankrike af
konungen och nationalförsamlingen i samråd och endräkt, mot
sitt eget fädernesland reta de europeiska hofven ;
intriganter, som lyckats att åvägabringa en intervention uti Frank-
rike — i och hvarmed revolutionen olyckligtvis till sitt
själfförsvar drefs in på banor, hvilka från början voro
henne främmande — och som sedan oupphörligt kon-
spirerat. När grefvarna af Provence och Artois
återkommo till Frankrike, hade de verkligen, enligt det
bekanta, Talleyrand oriktigt tillskrifna uttrycket, af den
hvälfning, som förändrat hela den civiliserade världens
utseende, »intet lärt och intet glömt. Det var alla
ryssars själfhärskare som måste pressa Ludvig XVIII att
underkasta sig en karta, och det var en Metternich som,
till äganderättens betryggande, ifrigt bekämpade de hotande
planerna på nationalgodsens återgång ur, om det ock
vore den tionde köparens hand. Invigande sin regering
med ett löftesbrott, oktrojerade Ludvig en författning,
där konstitutionell frihet knappt fanns ens till skenet;
senatsförfattningen af 1814, hvilken dock en Nesselrode
hade varit med om och funnit innebära en rimlig
medelväg, var honom ingenting mindre än en horreur. Med
sådana politiska grundsatser förenade sig öppet hån och
förakt mot revolutions- och kejsartidens för armén och
folket dyrbara minnen. De uppträden, som redan vid
de allierades intåg i Paris tillställdes af det högadliga
emigrantslöddret, voro sorgligt betecknande förebud: den
sedermera som stråtröfvare dömde grefve Maubreuil band
hederslegionens kors vid hästsvansen och försökte med
några likasinnade att verkställa den plan, hvaraf vicomte
Sosthène de Larochefoucauld berömmer sig, att nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
