Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 ADOLF HEDIN
kunde prefekten inom mindre än en månad föra öfver
500 »misstänkta» i fängelse, vid slutet af augusti 1815
beräknades antalet arresteringar i hela landet till
sjuttiotusen: ej utan skäl har denna förtryckets och smälekens
tid blifvit kallad det »hvita» skräckväldets, la terreur
blanche. Och härunder var Frankrikes yttre
maktställning förnedrad, dess politik slafvisk; en f. d. rysk
undersåte och officer, hertigen af Richelieu, förde styrelsen i
enlighet med kejsar Alexanders order, meddelade åt
vicomte de Noailles i Petersburg eller genom Pozzo di
Borgo i Paris. När till och med en Chateaubriand kunde
i parlamentet förehålla regeringen, att en främmande
makt ledde hennes steg, hurudana måste ej känslorna
vara utanför de ultralegitima och absolutistiska kretsarna!
Man rådfråge undantagslagarna, upprorsförsöken, de
politiska processerna, och framför allt — Pierre Jean
Béranger’s sånger. Äfven han hörde till dem, som med
förtröstan motsett den första restaurationen. Förut
populär bland massan såsom den lättfotade glädjens sångare,
vann han ännu högre gunst, då han — fortfarande inom
kärleks- och dryckesvisans ram — gaf Juft åt den
förväntan om en »början af slutet», som alstrades af
1812 års händelser. Det dröjde ej länge, innan han
återkom från sin förvillelse, och det var först nu, när
han framstod såsom en af de oförfärade motståndarna mot
det outhärdliga och skymfliga bourbonväldet, som denne
man ur folkets lägsta lager blef den världsnamnkunnige
chansonnier de la France. I förbund med den liberala
pressen, i en Paul Louis Courier’s med fleres händer,
undergräfde han restaurationens moraliska stöd.
Fortsättningen och slutet af bourbonernas bana känner
enhvar till hufvuddragen. När 1830 kom, fullbordades hvad
S:t Simon och Thierry redan 1814 hade profeterat, att
den bourbonska restaurationen i Frankrike skulle få samma
ändalykt, som den stuartska i England.
Under denna tid föregick den ödesdigra omkastning
i det allmänna tänkesättet, som gjorde den napoleonska
perioden populär och till ett inbegrepp af all Frankrikes
ära och lycka. Den framstod nu, genom kontrasten, i
en ny dager; skuggsidorna glömdes eller mildrades genom
tidsafståndet. Den liberala opinionen ingick nu sin farliga,
sedermera så hårdt straffade allians med traditionerna
och minnena från konsulatet och kejsardömet: nu
grundlades det andra kejsardömet.
Sådana voro Napoleonssagans och Napoleonskultens
förutsättningar. Flerahanda krafter ha samverkat att
utbilda denna moderna myt till en sådan omfattning och
intensitet, att den historiska kritiken i våra dagar måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
