Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 ADOLF HEDIN
världsreformatoriska planer och filantropiska syften,
besjälade af den skarpsinnigaste uppfattning utaf och det
varmaste hjärta för mänsklighetens sak. Det var år 1822,
året efter kejsarens död, dessa Napoleonismens apokryfiska
böcker utkommo, som vanligen kallas Mémorial de
Sainte-Heléne och ha grefve de Las Cases till författare.
Lättrogenheten accepterar ofta ännu dessa skrymtaktiga
sentimentaliteter, som brorsonen för sina syftens skull fann
lämpligt att uppfriska i Idées Napoléoniennes (1839).
Napoleons död var ej långt ifrån att, i mångas ögon,
omgifva honom med en helgongloria, förtjänt under och
genom »hård behandling af hans fångvaktare Hudson
Lowe», för att begagna ett af de mindre starka uttrycken
om den moderne, vid klippan »fjättrade Promethevs».
Kejsaren och hans följeslagare ha afsiktligt satt det förtal
i gång mot Hudson Lowe, som öfver denne hopat en
oförtjänt skam. Bekännelsen därom undslipper såväl
Montholon som Las Cases. Den senare skrifver t. ex., att
de »satte i system sin hållning, sina ord, sina känslor,
till och med sina försakelser, ty vi måste se till att i
Europa en stor mängd lifligt intresserade sig för oss, och
att engelska oppositionen ej underlät att angripa ministären
för dess våldsamma förfarande emot oss». Och Montholon
lyckönskade en engelsk officer, att hafva undsluppit
anställning på S:t Helena: »vi skulle helt visst ha fördärfvat
ert rykte». Den hederliga historieskrifningen har väl
retablerat den engelske guvernörens kränkta heder, men
den populära litteraturen fortfar ännu att tala om »den
nesa, hvarmed han är brännmärkt>. Där råder ännu
denna hjärtnupna beskedlighet, som blir orättvis mot
den oskyldige, när den vill vara mild mot den skyldige.
Och sådan är äfven mängden, sådan är »världen»: den
glömmer eller klandrar offren, men fäller tårar öfver
bödeln, när Nemesis kommer öfver hans hufvud.
I nästa uppsats skola vi kasta en blick på
Napoleonskultens förfall. Serien af protestanter är ganska lång,
och det är ej först från i dag eller 1 går vi förnimma
deras varnande röster.
IT
Det anmärktes i föregående uppsats, att kritiken
af Napoleonssagan ej är så alldeles ny, utan i själfva
verket börjar ganska tidigt, ja samtidigt med själfva
mytbildningen. I dag vilja vi försöka en öfversikt af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
