Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 ADOLF HEDIN
en ytterst våldsam pamflett, där Napoleon tecknades som
den värsta bland alla historiska bödlar, gör åtminstone
hans befogenhet att räknas med bland domarna något
tvifvelaktigt — om än bland anklagarnas och vittnenas
röster äfven hans förtjänar att höras. Vi syfta på hans
ryktbara utgjutelser De Buonaparte et des Bourbons som,
färdig redan några månader förut och afsedd att, efter
omständigheterna, användas såsom tal eller flygskrift, utkom
i Paris den 31 mars aftonen af den dag då de allierade
inryckte, och som, i utdrag reproducerad af bladen, gjorde
ett så öfverväldigande intryck att Ludvig XVIII kunde
tacka författaren med de orden, att hans bok gagnat
rojalismen mer än en hel armé. Hvad man ock i öfrigt må
tycka om den ström af beskyllningar, som här hvälfver
fram sina häftiga flöden, kan man ej undgå att anmärka,
att anklagelserna mot Bonaparte nog mycket tjäna till
folie för de hymner, hvarmed den svärmiske vicomten
hälsar bourbonerna, till hvilkas dyrkan han synes hafva
med hull och hår öfvergått, med öfvergifvandet af både
jungfru Maria och alla katolicismens helgon.
Bland de tidigaste granskningar af Napoleons politik,
hvilka ännu förtjäna räknas såsom källskrifter, bör nämnas
Notices sur l/intérieur de la France, éerites en 1806, af en
viss Faber, som under början af Napoleons styrelse
innehade någon domarebefattning. Han hade småningom,
med händelsernas lärdom för ögonen, återkommit från sin
beundran för Napoleon, i hvilken han, likt mången annan,
torde ha sett den som skulle främja revolutionens goda
syften med undvikande af dess öfverdrifter. Han
nedlade sin befattning och begaf sig först till Berlin, sedan
till Petersburg, där han 1807 utgaf första delen af sina
Notices; kom så med Tilsitfreden den intima vänskapen
mellan Napoleon och Alexander, och fortsättningen fick ej
utkomma af trycket. En analys af detta numera föga
kända arbete kan läsas i sjätte volymen af Quarterly
Review.
Utan tvekan kan man inskrifva ett så hedervärdt namn,
som filosofen Fichtes, på listan öfver dem som lugnt
skärskådat mannen och hans verk. I en föreläsning från
år 1813 gifver han af Napoleons karaktär en teckning,
som nyare granskare med skäl erinrat sig och citerat.
Att han var en fiende till Napoleons politik, beröfvar ej
hans ord deras vikt, lika litet som man af samma grund
kan utan vidare underkänna m:me de Staéls vitsord i de
bekanta, posthuma skrifterna Considérations sur les
principaux événements de la révolution francaise (1818) och
Dix années dexil (1821). Vi ha förut påmint om, hur
länge den föreställningen hållit i sig, utom som inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
