Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 ADOLF HEDIN
högsta uttryck, åt det som utgör dess intellektuella
och sedliga lif, jag menar vitterheten, konsten, de exakta
vetenskaperna, filosofien — man skall träffa på, i allt,
fyra sidor, tio gånger mindre utrymme, än han består
den betydelselösaste ceremoni. Och på den sida, som
handlar om konsten, talas om Boucher, såsom »den
förgudade målaren på régencens tid!»* Och på de två
sidorna om litteraturen har han loford för Picard, men
nämner ej ens m:me de Staél. Herr Thiers går ganska
långt i lärdom rörande ämnen, som intressera honom:
han beräknar efter de trovärdigaste uppgifter, att i
Spanien vid år 1802 funnos omkring 7 millioner merinos;
men han vet ej ens på ett ungefär, när Montesquieu lefde.
Han utreder någonstädes, helt allvarsamt, de högre
politiska bevekelsegrunder, hvarför grefven af Provence, som
föddes tre månader efter Montesquieus död, afhöll sig
från att besöka denne store man. Sådana luckor
beteckna en själ som är fullkomligt oförmögen att
uppskatta moraliska inflytelser. Medan utvecklingen af
materiella tillgångar oemotståndligt bemäktigar sig hans
inbillning, har han aldrig fattat att mens agitat molem. Han
älskar bullret, glansen, de stora hvälfningarna för deras
egen skull; det rör honom ej, om den verkande kraften
var hög eller lumpen. Han beundrar Egyptens pyramider,
men ser ej att, för att bygga dem, behöfs ett folk af
slafvar.
Hvem som gjort något närmare bekantskap med
Thiers, historikern, skall svårligen kunna jäfva riktigheten
af detta omdöme. Det finnes visserligen ställen, där han
tager på sig minen af en Cato, men i en mun, hvilken
eljest gillar, åtminstone urskuldar alla slags medel, dem
en jättelik egoism tillgriper för de mest olycksbringande
syften, passa dessa högvisa ord mycket illa: de där
sentimentaliteterna blott sticka af och bryta stilen i den
magnifika bataljmålningen. Lanfrey genomgår, en efter
annan, ett antal af Napoleons viktigaste företag och
åtgärder, undersöker deras motiver, medel och följder, samt
skärskådar och analyserar Thiers’ framställning; af hvarje
sådan operation är resultatet, att någon af dessa fables
convenues sönderrifves, hvilka så konstrikt sammanväfts
till en historia om konsulatet och kejsardömet.
Äfven från formell synpunkt ha flera kritici gjort
allvarsamma anmärkningar mot Thiers. Hendlé t. ex. är
ense med Lanfrey i klandret mot, hvad Thiers framför
= Frangois Bouchers ryktbarhet infaller först efter régencen
(1715—1723). Född 1703, vann han visserligen i régencens sista år
ett pris, men det var några år senare, efter återkomsten från Rom,
han grundade sin reputation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
