Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 483
allt sätter sin ära i, nämligen beskrifningen af
krigsoperationer: Thiers öfverlastar den så med detaljer, att
blicken förvillas, han behöfver en volym, där mannen af
facket nöjer sig med några sidor. Man har förut
beundrat dessa taflor; nu får han höra, att det är opassande
att den, som endast gjort krig i sitt skrifrum och som
skulle känna sig besvärad af att föra några man och en
korpral, håller föreläsningar i strategi för kejsardömets
samtliga marskalkar, och, när han talar om Nelson, vill
visa sig lika kompetent till sjöss som till lands. Hendlé är
ej längt ifrån att att anse Thiers arbete såsom blott en nyttig
materielsamling. Den apoteos, Thiers i förtäckta ordalag
ägnat sig själf i det Avertissement au lecteur, han ställt i
spetsen för sin tolfte volym, angripes sålunda från alla sidor.
När han uttalar den blygsamma önskan, att han måtte
befinnas hafva skött sin sak lika bra, som den minst
framstående bland de historiska mästare, han nämner —
Thukydides, Titus Livius, Tacitus, Cesar, Macchiavelli,
Saint-Simon, Fredrik II — och när han vädjar till
framtiden, drager han öfver sig en störtsjö af sarkasmer,
hvarmed Lanfreys kritik slutar. Han interpellerar
framtiden, säger Lanfrey, såsom om den borde stå honom
till svars. Det är nästan väl anspråksfullt att hoppas gå
till eftervärlden, när man redan i lifstiden följt med som
premie till Constitutionnels prenumeranter. Är det icke
för mycket för en dödlig, två sådana utmärkelser på en
gång? Man kunde visst våga det påståendet, att de aldrig
skola förenas; det är nödvändigt att göra sitt val mellan
dem. Om eftervärlden sysselsätter sig med honom, skall
det ej bli i den mening, han antager. Den skall nyfiket
efterforska i hans bok den tidsålders moraliska och
politiska tendenser, som ägnade honom en så långvarig
hyllning; den skall med förvåning genomögna detta
repertorium för en föråldrad despotisms maximer. Men
vid de ställen, där Thiers med så mycket koketteri och
naiv tillit talar om eftervärlden, skall hon känna sig
afväpnad och endast hämnas med ett löje.
III.
Napoleon har en gång försäkrat, att det vore lika
fruktlöst för författarna att skrifva mot honom, som att
» bita i granit. Om däremot» — tillägger han — »den store
Fredrik eller någon annan af samma slag företoge sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
