Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 ADOLF HEDIN
att skrifva mot mig, det vore en annan sak; då blefve
det måhända tid för mig att börja röna något intryck
däraf.» (Mémorial de Sainte-Hélène, 21 okt. 1816.) Med
detta erkännande för ögonen torde äfven de mest
bekännelsetrogna af Napoleonskultens anhängare ej finna
några antydningar till en jämförelse mellan de båda
storheterna, Fredrik II och Napoleon I, förnärmande.
En gång skall väl den dag komma, då äfven den
preussiska och i allmänhet den tyska moralen mot
hufvudmannen i det bolag, som delade Polen, fäller samma dom,
som den öfriga civiliserade världen, öfver denna
illgärning. Denna dom är en ovillkorlig fördömelse, mot hvilken
vi ej vilja försöka att anföra några mildrande
omständigheter; men det är rättvist att erinra sig, att dylika
företag för Napoleon voro rena småsaker. Hur han handlade
och vandlade med provinser och stater, hur han klöf och
delade befolkningar i Italien och Tyskland, är jämförelsevis
mindre att tala om, då dessa nationer förut af gammalt
voro splittrade. Hans förfarande mot Venezia, i hvilket
föreningen af hyckleri och våld på det närmaste erinrar
om de polska delningarna, erbjuder dock äfven däri ett
slående motstycke till dessa, att han, »befriaren»,
utlämnade en italiensk befolkning till tyskt förtryck och
på tredje mans bekostnad uppgjorde affären med sin
rival. Men vidare har han ju traktatmässigt bestämt en
sedan århundraden till politisk enhet inom sig
sammansluten nation, den portugisiska, att styckas i tre delar,
eller till och med i fyra, om man fäster "afseende å
kolonierna, och han har skickat Junot att utföra fördraget
i Fontainebleau. Och innan hans beslut att taga hela
Spanien för egen räkning var oåterkalleligt fattadt,
sysslade han med en delningsplan äfven mot denna nation:
landet norr om Ebro skulle inkorporeras i Frankrike.
Behöfva vi väl påminna om förhandlingarna i Tilsit och
om delningsplanen mot vårt land?
I fråga om den fullkomliga moraliska
hänsynslösheten i de medel, hans politik tillgrep, vore det löjligt att
tillmäta Napoleon något företräde framför Fredrik II;
snarare tvärtom, ty den senares bana är dock ej uppfylld
af så otaliga våldsgärningar, som Napoleons. Spörja vi
åter om ändamålen, så blir skillnaden snart sagdt omätlig.
Medan hos Napoleon ej fanns tanke för någonting annat
än tillfredsställandet af den oerhördaste personliga egoism
och äregirighet, hvarom tideböckerna förtälja, behärskades
Fredrik af sin patriotism, sådan han nu förstod den, af en
preussisk national- eller statsegoism, om vi så få
uttrycka oss, för hvilken han var redo att offra sig själf,
medan Napoleon utan skymt af tvekan ville offra sitt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
