Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 ADOLF HEDIN
Napoleon hade tappat på sista kortet, som han spelat
ut, utan minsta tanke på att något annat än hans eget
intresse, att Frankrikes land och folk utgjorde insatsen.
Främmande härar hade uppsatt Ludvig XVIII på
Bourbournas restaurerade tron, och reaktionen började i all
gamman sitt blodiga arbete mellan Pyrenéerna och Seinen.
Men där inträffade snart ett obehagligt afbrott. Den
till Elba landsförviste kejsaren behöfde ej först bryta den
med honom slutna öfverenskommelsen, ty den bröts strax
från andra sidan: Ludvig XVIII erlade ej det årliga
underhåll som utlofvats, och f. d. kejsaren såg sin familjs
personliga egendom konfiskeras. Den 1 mars 1815
landsteg han vid Juanviken, därifrån han började det
triumftåg, som på tre veckor förde honom till Paris.
Ludvig XVIII hade visserligen försäkrat, att han ämnade
stanna kvar i sitt palats och »se den man i ansiktet, som
ville sätta sig på hans tron». Men modet, som aldrig
varit hans starka sida, blef synnerligen svagt, när
Napoleon anlände till Fontainebleau. Om aftonen den 20
mars trädde denne åter in i Tuilerierna, som Ludvig XVIII
natten till den 19 lämnat, begifvande sig norrut med tolf
i hast sammanrafsade millioner och med en mer än kunglig
skyndsamhet. |
I brådskan råkade han glömma åtskilliga hemliga
papper, och bland dem en förteckning på de
folkrepresentanter, som de emigrerade .samhällsräddarna längesedan
hade utsett till den blott alltför länge fördröjda, ljufva
hämndens offer. Den vackra proskriptionslistan upptager
fyra afdelningar: förbrytare af första, andra, tredje och
fjärde graden. De af första klassen, trettiofyra till
antalet, voro designerade att ecarteleras (sönderslitas mellan
fyra hästar); bland dem träffar man, jämte Barrère och
Robespierre, namnen Pétion de Villeneuve och Sieyès.
De af andra klassen, hvilkas antal var etthundratre, skulle
undergå rådbråkningsstraffet; i denna afdelning träffa vi
namnen Barnave, Beauharnais, Grégoire, Lafayette,
Liancourt, Noailles, Rabaut, Talleyrand, Volney. De af tredje
klassen, hvilka skulle hängas, voro tvåhundraåttiosju; här
möter man namn som Boissy d’Anglas och Wimpfen.
»Förbrytarna» af fjärde klassen, som voro
tvåhundrafyrtioåtta, skulle blott skickas till galärerna; bland dem skola vi
nämna endast en, f. d. medlem, mycket moderat, af första
nationalförsamlingen, sedermera motståndare mot och på
god väg att blifva offer för skräckregeringen; han hette —
Brillat-Savarin.
Såsom några af de uppräknade namnen visa, var
programmet en smula föråldradt — ty döden hade härjat
raskt i dessa led och för öfrigt skulle det kanske hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
