Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 ADOLF HEDIN
års notabelförsamlings förfogande; redan då tyckte han,
att brodern var en pauvre sire, som ej förtjänade att få
regera längre. Och några år senare, när han erfor denne
brors död på schavotten och att sonen aftynade i
fångenskapen, skref han till hertigen af Artois: »då Ni begråter
Edra anhöriga, bör Ni ej glömma, hvilken nytta för staten
deras död skall medföra. Må denna tanke trösta Er, och
kom i håg att, efter mig, Er son är monarkiens hopp och
arftagare.»
II.
Efter blott femton år föll det restaurerade
bourbonska konungadömet för en ny revolution. I sista stunden
före de namnkunniga ordonnansernas offentliggörande hade
ryska sändebudet Pozzo di Borgo enträget afrådt konung
Karl X från detta vansinniga steg, men fått till svar, att
han icke alls behöfde frukta, ty »ännu i går visade sig
den heliga jungfrun för Polignac». Detta svar berättade
Pozzo för en af sina diplomatiska kolleger, tilläggande
att »när ministrarna få uppenbarelser, då äro konungarna
förlorade». Profetian fullkomnades inom några dagar —
och orléanska familjen vann Frankrikes kungliga tron.
Orléanska grenen af Bourbonernas ätt härstammar
från Ludvig XIV:s bror hertig Filip af Orléans, gift med
den genom sina bref från och om det franska hofvet
bekanta pfalziska prinsessan Charlotte. Deras son Filip var
den beryktade regenten under Ludvig XV:s omyndighet,
kardinal Dubois lärjunge och vän samt Laws beskyddare,
Law hvilkens fall hälsades med denna nätta vers:
Ci-git cet écossais célèbre,
Ce calculateur sans égal,
Qui par les règles de l’algèbre
A mis la France à l’hôpital.
Regentens sonsons son, således ättling i femte led af
Ludvig XIII, var den icke mindre beryktade hertigen af
Orléans på revolutionens tid, som antog namnet Égalité,
voterade Ludvig XVI:s död och sedermera själf fick
bestiga schavotten den 6 november 1793. Han hade tre
söner, hertigarna af Chartres, Montpensier och Beaujolais.
Den äldste af de tre, hertigen af Chartres, som 1830
blef fransmännens konung, hade, liksom fadern, lika ifrigt
och med en oegennytta af samma slag, slutit sig till
revolutionen. Han tillhörde den parisiska jakobinklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
