Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 495
och hedrades med dess förtroendeuppdrag. Han tjänade
också under republikens fanor i franska nordarmén och
deltog under Dumouriez i den för franska vapnen
olyckliga bataljen mot österrikarna vid Neerwinden den 18
mars 1793. Dumouriez, redan förut besluten till förräderi,
men hittills ej fullt bestämd i afseende på det slutliga
ändamålet, inlät sig nu med österrikiska arméns
öfverbefälhafvare, prinsen af Koburg, i hemliga
underhandlingar, som denne uppdrog åt sin stabschef öfverste Mack.
Dumouriez förklarade sig ämna jaga bort konventet,
återställa kungadömet, uppsätta »Ludvig XVII» på tronen och
rädda den fångna drottningen, hvartill han begärde
fiendens bistånd. Denne fordrade och Dumouriez gick in
på Belgiens utrymmande och några franska
gränsfästningars öfverlämnande åt österrikarna. Armén vägrade
emellertid att lyda förrädaren, som, följd af ett ringa
antal officerare och soldater, måste gå i den nesliga
landsflykt, där han slutade sitt växlingsrika lif. Hertigen
af Chartres — jakobinklubbisten — var en af hans
medbrottslingar, och hade ej heller annat val än att taga sin
tillflykt till främmande land. Vid nyheten härom beslöto
vederbörande i Paris att arrestera hans fader, äfvensom
några andra den kungliga familjens anförvanter; efter
några månader fick fadern med sitt hufvud böta för sin
värdige sons förräderi, och hertigen af Chartres blef nu
hertig af Orléans, men gömde tills vidare sin titel, utan
att glömma de därmed förknippade förhoppningarna och
anspråken. *
Efter en lång landsflykts pröfningar återkom han vid
restaurationen till Frankrike. Väl hade han gjort bot och
bättring för sina revolutionära ungdomsförvillelser, han
hade erbjudit sig att tjäna mot sina landsmän under
kriget på halfön och han hade uttalat sina varma
önskningar för de franska härarnas undergång och fördärf,
men lyckligtvis för honom var detta ej ännu kändt af den
franska allmänheten. Han ställde sig väl med Ludvig
XVIII, för att få igen familjens stora rikedomar, och med
den liberala opinionen, för att kunna påräkna dess stöd
vid någon gynnsam eventualitet.. Genom sin habilitet,
endast överträffad af hans fullkomliga fördomsfrihet i valet
af medel, lyckades han ock att 1830 från gatan upptaga
Karl X:s krona. Genom lagen af den 18 april 1832, som
förbjöd medlemmar af bourbonska familjens äldre gren
att sätta sin fot på Frankrikes jord, visade Ludvig Filip
sin erkänsla för den gästfrihet hans båda företrädare visat
honom och för den ofantliga rikedom han återvunnit.
* Jfr här om Debidous: Essais critiques och bilagorna, afd. A.,
till Daudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
