Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 . ADOLF HEDIN
Hur ställer sig nu den ende svenske Cervantisten till
det problem, som vi mera antydt än kunnat utveckla?
Vi ha förut framhållit professor Hagbergs studier
öfver Camöes och öfver Rolandssagan såsom i vår litteratur
sällsynta, kanske nästan ensamstående undersökningar af
litterärhistoriska ämnen. Och därför väntade vi i
afhandlingen om Cervantes” Don Quijote, och vi ha där funnit, en
förträfflig inledning till Don Quijote, så mycket mer
välkommen för svenska läsare, som de torde hafva att
omsider motse en tidsenlig öfversättning — från samma
öfverlägset skickliga hand — utaf »riddarens af den sorgliga
skepnaden» världsberömda äfventyr. Af de två svenska
öfversättningar, vi hittills äga (ofullbordade företag
oräknade) är den ena sedan länge blott att få på antikvarisk
väg, den andra oläslig, coh äfven den förra motsvarar
ingalunda nutidens anspråk. Hvar en tysk tidning för
några år sedan hämtade den underrättelsen, att Don Quijote
på svenska utkommit i 13 upplagor, må den själf bäst
veta. I själfva verket är den glädjekälla, som heter Don
Quijote, för närvarande tämligen bortglömd af den svenska
allmänheten.
»Riddaren af den sorgliga skepnaden.> Det är efter
det alldeles utomordentliga äfventyret med liket, som den
tjocke vapendragaren ger den smale riddaren det namn,
hvilket vi vant oss att öfversätta med dessa ord. Men
prof. Hagberg, ehuru själf fogande sig i ett numera
måhända outrotligt misstag, visar oss att denna öfversättning
är något — äfventyrlig och i själfva verket missledande.
Sancho Panza gaf ej på spe, och Don Quijote mottog ej
som en ohöflighet det tillnamn, som vapendragaren åt honom
uppfann. För öfrigt betyder ju figura, liksom det franska
figure, ej skepnad, utan ansikte. EI caballero de la triste
figura betyder således »riddaren med de sorgbundna
anletsdragen», ett namn som Don Quijote gärna kunde
acceptera, helst som det — för honom en sak af omätlig vikt —
hade prejudikat i riddarböckerna, ty Amadis kallades »den
dystre ädlingen». Men kanske menade ändå Sancho
någonting försmädligt? Han vacklade ju i hvarje ögonblick
mellan sin stora beundran för riddarens manhaftighet och
sin ej alltför artiga förundran att en människa icke kunde
skilja mellan jättar och väderkvarnar? Hr Hagberg
tillägger ganska fint, sedan han rättat det häfdvunna felet;
»detta hindrar dock icke, att den lika illparige som
enfaldige Sancho här som på så många andra ställen under
loppet af samtalet kan roa sig litet på sin herres
bekostnad och ge åt det ifrågavarande uttrycket en mindre
smickrande betydelse>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
