Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Cervantes - En vålnad vid gästabudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 ADOLF HEDIN
hvar och en för sig däraf så mycket han förmår, men
må ingen fördrista sig att underlägga verket ett
tillfällighetssyfte, ej heller att inrangera det i ett visst estetiskt bås,
åsätta det en etikett, som på en utställning, och säga att
detta heter så och så, betyder det och det, duger till detta
och ingenting annat.
Och längre tör man aldrig komma i »Sanningen om
Don Quijote». Dess författare är något lik den ombytliga
féen Urganda la desconocida; han narrar oss att söka, och
man tager honom ej där man sätter honom. Så till vida
hjälper det ej att skaffa fram nya urkunder; men låt oss
i alla fall prisa de sökandes flit, ty visst önska vi fylligare
och säkrare biografiska detaljer om en sådan man som
Cervantes.
Hvad man än må uppdaga, skall nog den sympati
stå fast, som vi ägna Cervantes ädla karaktär. Han är
en af de män, som öfver djupa klyftor, hvilka skilja folken
åt, räcker handen fram till nationernas heliga allians.
Spanjorerna äro för oss nordbor mycket främmande, ej
mycket sympatiska. Den nuvarande spanske
ministerpresidenten, Cånovas del Castillo, hör ej till de värsta bland
klerikalerna, men när man läser hans förord till Gaspar
Muros ypperliga arbete om prinsessan Eboli, när man där
ser, huru han, den lärde spanske historikern, i det nittonde
seklets senare hälft upphöjer Filip den andre, då ryggar
nordbon tillbaka. Man märker då, att det som mest skiljer
folken åt är ej »Alper och brusande haf», utan det
åskådningssätt som följer af den historiska utvecklingen. Men öfver
detta höjer sig åter något annat, som försonar och
förenar, nämligen vördnaden för de höga egenskaper, som
ej äro något folks särskilda egendom, vördnaden för
människokärleken, oegennyttan, det själfuppoffrande modet.
Och dessa egenskaper skola äfven utan snillets bistånd,
bjuda oss att vörda minnet af spanjoren Miguel Cervantes.
En vålnad vid gästabudet.
(Dagens Nyheter 8 sept. 1886.)
I dag firas i Ungern minnet af landets gamla
hufvudstads, Budas, återeröfring ur fiendehand. Det är icke,
såsom man först, åtminstone här i norden, kunde vara
frestad att tro, en hågkomst från det stora insurrek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
