Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - En vålnad vid gästabudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 531
tionskriget mot habsburgarna, som högtidlighålles. Det
är ej minnet af Arthur Görgeys segerkrönta stormangrepp
den 21 maj 1849 mot det af österrikiske generalen Hentzy
försvarade Buda, som firas. Nej, som vi se, passa
dagtalen icke tillsammans. Den vapenbragd, som är festens
föremål, är Budas eröfring från turkarna den 2
september 1686.
Det var en rätt lång tid, då Ungerns österrikiske
konungar betalade tribut till den Höga porten. Den aflöstes
väl år 1606, men ända till 1686 — från år 1541, då sultanen
Suleiman II lade en janitschargarnison i Buda —
behärskades Ungerns hufvudstad af halfmånen. Och nu äro likväl
spåren af turkväldet ringa eller inga. De af turkarna
förstörda vinträdgårdarna hafva länge sedan omplanterats
med vinstockar från Champagne och Bourgogne. Det är
näppeligen något annat än museernas gamla turkiska
vapen och den öfver shejken Hadji Gyl-Babas graf resta
moskén utanför Buda, som ännu påminner om Islams
herradöme i magyarernas land. Visserligen är det då en
stor tilldragelse i deras historia, hvars minne nu begås.
Redan för ett par veckor sedan började, med
öppnandet af en historisk utställning, de festligheter, som
väl i dag nå sin höjdpunkt. Härunder har den
kejserligtyska pressen haft god tid att förhålla ungrarna att det
är tysk hjälp — och den kejserlig-österrikiska pressen
har låtit sig angeläget vara att inskärpa, att det är habs
burgarna och tyskarna, som Ungern har att tacka för
sin befrielse. Hr Tisza, ministerpresidenten, har också i
ett festtal ihågkommit, att det var många folk, som togo
del i denna namnkunniga vapenfärd. Således, huru
minnesgoda på alla håll, och likväl hvilken glömska på det
ena hållet, som på det andra!
Tre år före Budas eröfring var den österrikiska
monarkien af turkarna bragt i yttersta fara. Wien,
belägradt af en ofantlig armé under storviziren Kara
Mustafa, var till stor del lagdt i ruiner och de hjältemodiga
försvararnas undergång syntes redan beseglad, när 27,000
polacker under konung Sobieski anlände till undsättning
och den 12 september 1683 afgjorde turkarnas skräckfulla
nederlag och kejsarstadens räddning. Sådan var
utgångspunkten för de följande årens fälttåg, i hvilka Budas
återeröfning 1686 utgör en lysande episod, intill freden i
Karlovitz 1699, som tryggade kejsarens besittning af
Ungern och Siebenbärgen. Skall man då glömma dem,
som befriade Wien och inledde segerloppet?
Ministerpresidenten Tisza lär hafva sagt i sitt tal, att
»hela kristenheten varit tacksam» mot de nationer, som
medverkat till befrielsen. I sanning, där sådant kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
