Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - En vålnad vid gästabudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 ADOLF HEDIN
sägas, där rodna människorna icke längre. Polackernas
historia sedan mer än hundra år vittnar mot sådant tal,
martyrfolkets blod ropar af jorden, att det icke är sant.
Tre af kristenhetens mäktige sammansvuro sig till det i
tre akter föröfvade folkmordet, och den öfriga
kristenheten sammansvor sig att tyst åskåda förrättningen. Bland
de förra befann sig, representerad af den »stora»
kejsarinnan Maria Theresia, den makt, som 1683 räddades
af polackerna. Skillnaden mellan kejsarinnan Maria
Theresia och hennes medbrottslingar i Berlin och S:t
Petersburg är ingen annan, än att hon fälde tårar, midt under
det hon ifrigt deltog i våldsgärningen och lika girigt
öfvervakade att ingen af kamraterna skulle få för stor
andel af offrets kvarlåtenskap.
Denna världsberömda krokodilgråt är naturhistoriskt
beskrifven af svenska ministern i Wien och af hans franska
ämbetsbroder. »Ack, grefve Barck, jag fruktar Guds dom».
I nästa sekund öfvergående från andaktens snyftningar
till den kejserliga kurialstilen: »När allt kommer omkring,
tör detta sluta med uti possidetis.> Nu hade näsduken
varit framme, om hvilken Frankrikes ambassadör, prins
Rohan, skrifver hem, att hon med ena handen håller den
för att torka sina tårar, och med den andra handen
sköter underhandlingen. Helt kort och med ett grin, som
förträffligt anstår den solidaste medlemmen i röfvarbandet
säger Fredrik II: »Hon grät och tog alltjämt.> En ännu
större porträttmålare har långt förut tecknat den stora
kejsarinnans typ, han nämligen, som låter lady Macbeth
förebrå sin herre och man den ömkliga svagheten, att
han ville ej spela falskt, men dock med orätt vinna.
Habsburgska husets nuvarande öfverhufvud lär deltaga
i dagens högtidligheter i Ungerns hufvudstad. Skall han,
skola de ungerska, de österrikiska statsmän, som omgifva
honom, som med honom höja och tömma festpokalerna,
skola de ej någon gång, då de under vivat-ropen resa
sig från sina platser, lämna dem åt objudna gäster? Och
skola de då helt lugna och med leende min utropa hvad
den skotske konungen med fasa framstönade till Banquos
vålnad :
Du kan ej säga, jag har gjort det. Skaka
ej dina blodbesmorda lockar såled’s åt mig?
Det är fara värdt, att den politiska moralen gjort
detta framsteg sedan medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
