Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Ett folk som vägrar att dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusniakiskan), är icke,» säger han, »att betrakta som rysk
munart, utan som en med ryskan och med de andra
hufvudkoordinerad slaviskt dialekt. Således är rutheniskan
ett med de öfriga slaviska språken jämbördigt,
själfständigt hufvudspråk.
För trettiofem år sedan hördes från Paris en réveil,
som blifvit fortare glömd, än man skulle ha väntat.
Sekreteraren i Geografiska sällskapets centralkommission,
Casimir Delamarre, som energiskt arbetade för en reform
af den historiska undervisningen beträffande slaverna,
utgaf 1869 en till senaten riktad petition (under titel:
un peuple européen de 15 millions oublié dans l’histoire).
Uti Soc. d’élon. politique, i Soc. d’ethnographie, och i
tidningspressen togs frågan upp, och Henri Martin (i Le
Siècle) belyste den olyckliga förväxlingen af ruthener med
»lillryssar» — »Ett bortglömdt folk», sade Delamarre,
och uttrycket var mycket riktigt. I »le Temps» för
ungefär 10 år sedan nämndes en bok, hvars öfversättare
blifvit alldeles bet inför rutheniska namnet: han
misstänkte ett tryckfel i texten, han hade framför sig, och
skref Luthériens (Lutheraner) i st. f. Ruthéniens!
Inför 1876 års ukas kunna vi ej blifva likgiltiga
vare sig på deras vägnar, som af den drabbas, eller med
hänsyn till den missaktning och det våld, som hota de
små folkens språk. Det är en fara, som kan hota oss
— oss mer än någon annan. Tyska chauvinister hota oss
med våld, om vi ej vilja blifva deras bundsförvanter, och
de förständiga oss att lägga bort vårt eget och antaga
deras språk — det är själfmord de bjuda oss att begå.
»Hvad är Er tanke från kultur- och politisk synpunkt
om ukasen af 1876?», lyder frågan, som gått ut från
Wien. Svaren offentliggöras i Ruth. Revue. Det första
är från hr A. Hedin (Stockholm): i samma häfte läses
svar från prof. Oscar Browning (Cambridge), J. Schlaf
(Berlin), dr Mario Rapisardi (Catania). I följande häften finna
vi A. de Gubernatis (Rom), Bj. Björnsons (Aulestad) m. fl.
Det har visat sig vara ett riktigt förfarande att gå
utom landet för att tala till den europeiska opinionen.
Vederbörande, som i regel kunna kväfva hvarje försök
att i Ryssland låta ett rutheniskt ord höras utom
privatlifvet, kunna ej tiga ihjäl den dom öfver ukasen, hvilken
börjar höras annorstädes. Man skrifver från Wien, att
redan den första artikeln blifvit föremål för diskussion i
den ryska pressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
