Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Modern skandinavism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 ADOLF HEDIN
mont’s valspråk och testamente: Laboremus, låtom oss
göra vår plikt och arbeta. Kanske kommer då
morgonljusningen snarare än vi våga tro.
Då
Om jag får i Edert meddelandes första rader läsa en
särskild fråga, så har jag däremot en mindre negativ
mening om den »nye skandinavisme».
För det första, att den icke är ny. Om man ville
summera ihop, hvad som uträttats efter 1864, skulle man
ju lätt öfvertyga sig om, att de steg, som från 1866 till
närvarande stund tagits, för att göra »skandinavismen
praktisk», äro hvarken få eller små. Och dessa steg äro
en alldeles naturlig fortsättning af den föregående
förbrödringsperioden. Om man med »ny» menar, att
skandinavismen före 1864 var, men numera icke är politisk,
så tillåter jag mig att anmärka, att en skandinavisk
sammanslutning på den permanenta neutralitetens grundval
visserligen är i ordets hela mening en politisk uppgift.
För det andra vill jag erinra därom, att när det talas
om att »återupplifva» skandinavismen, detta uttryck icke
blott är oriktigt utan kan verka missledande.
Skandinavismen var aldrig döende, ännu mindre död. Efter den
förfärliga missräkningen år 1864 voro våra danska
bröder ingalunda behärskade af ovilja och harm, de dömde
med ett i sanning beundransvärdt lugn om den uteblifna
uppfyllelsen af gifna löften; den billighet hvarmed de
öfvervägde och erkände alla de svårigheter, som reste sig
mot fullföljandet af allianspolitiken, är någonting hvartill
man icke lätt uppletar ett motstycke. Heder åt det danska
folket för en rättskänsla och en broderskänsla, som
bestod en sådan pröfning! Och två år efter Wienfreden
togo våra danska vänner del i de skandinaviska mötena i
Stockholm. Aldrig har jag sett en vackrare tillämpning
af Jules Ferry’s ord: »Man gör icke politik med harmens
ingifvelser» (des rancunes). Skandinavismen behöfver ej
återupplifvas. Men utgår man från ett förment behof att
återupplifva en tankeriktning och en praktisk tendens, som
icke varit ens skenbart liflösa, så fruktar jag att åtgärderna
blifva konstlade. Särskildt är jag rädd för fester och
retorik.
En stor uppgift kunde pressen fylla, om den i hvarje
land redogjorde för lagstiftningsarbetet i de två andra
länderna, men detta försummas åtminstone i de svenska
tidningarna så, som om reformarbetet i Norge anginge oss
mindre än händelserna i yttersta Orienten. Hvad jag för
några år sedan i ett föredrag om »Norsk reformpolitik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
