Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Modern skandinavism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 ADOLF HEDIN
vid det främmande universitetet på så ekonomisk fot som
möjligt. Men — jag kommer nu till »fördomarna» —
är det för mycket begärdt af professorerna, att de skulle
uppgöra bestämmelser och regler, enligt hvilka det betyg,
den svenske studenten förvärfvat i Kristiania eller
Köpenhamn finge gälla i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg?
Är det för mycket begärdt? Hvad dessa akademiska
Lehrund Wanderjahre skulle betyda från andra synpunkter än
den, från hvilken jag här ofvan utgick, behöfver
näppeligen mer än med dessa ord påpekas.
Låtom oss således fullfölja vår gamla skandinavism,
knyta nya åtgärder till de gamla. På detta sätt skall den
fortfara att lefva; återupplifvas behöfver den ej.
Från våra fränder 1 Danmark ha vi nog allt
tillmötesgående att vänta. Den stora frågan för all skandinavism
är emellertid denna: skall freden på vår halfö blifva
återställd eller icke? Detta fredsslut på villkor, fullt
tillfredsställande från svensk som från norsk synpunkt, är enkelt
och lätt, om man vill fred, om man vill unionens
upprätthållande på den fulla likställighetens grund.
II.
»Ungdom og Idrott». De danske skytteforeningers fællesblad juni 1901.)
Ni beder mig att besvara den frågan, hvarför vi böra
bemöda oss att öka samforståelsen mellem Nordens folk;
se här mitt svar.
Det tjänar ju till ingenting att söka gissa, hur det nu
skulle se ut på de halföar och öar, där svenskar,
norrmän och danskar bygga och bo, om de tre folken för
länge sedan hade blifvit förenade till ett rike. Och likväl
kan jag icke underlåta, nu då den internationella
rättslösheten alltjämt förvärras, att ofta nog återkomma till den
tanken, att det hade varit en lycka, om den föreningen
hade blifvit genomförd, vare sig uti det monarkiska
enväldets eller det aristokratiska fåväldets skepnad; — under
den fria folkliga form, som statsmän på Karl XI:s tid
tänkte sig, var föreningen då nog icke möjlig.
Men om nu ett skandinaviskt välde bure ett
gemensamt namn, med uppoffring af de två andra namnen,
skulle då icke detta kännas bittert för dem, som gjort
uppoffringen? Utan tvifvel — Skottarna kunna berätta
och hafva berättat åtskilligt om ett dylikt fall. Och skulle
ej med sammansmältningen hafva följt en ringare
mångfald i den skandinaviska kulturen, och vore ej detta att
beklaga? Säkerligen vore det så, men skulle icke dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
