Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Sverige och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 ADOLF HEDIN
halfön och, om lyckan är god, framtränga till Sundet.
Sedan Preussen ref sönder art. V, har hvarje återstod af
möjliga illusioner försvunnit. Vi förutse väl, att under
någon kritisk eventualitet en benägenhet till nya
»underhandlingar» om Nordslesvigs återlämnande plötsligen kan
åkomma järn- och blodpolitikerna i Berlin, men de skola
helt visst göra det rönet, att icke en enda nordisk
man låter sig luras af ett sådant skrymteri. Efter sexton
år, som förflutit sedan Pragfreden skrefs, veta vi mycket
väl hvad vi skola tänka om de tyska
vänskapsbetygelserna. Ja, vi hafva visst icke behöft denna långa
betänketid. De skrymtaktiga förhandlingarna med Danmark
om verkställighet af art. V och det perfida villkoret om
traktatmässiga »garantier» för de i Danmark bosatta
tyskarna, d. v. s. traktatmässig rätt till ständig
inblandning i detta rikes inre angelägenheter — gjorde slut på
all tvekan och på alla förhoppningar. Politiska profetior
äro väl en vansklig sak, men det kan dock sägas, utan
fruktan för motsägelse, att det icke nu gifves någon svensk
man eller kvinna, som tänker sig möjligheten af en sådan
styggelse, som att en svensk soldat skulle gjuta sitt blod
såsom preussarnas vapenbroder.
Tyskarna låta oss oförbehållsamt veta, att den allians,
de redan omtala såsom ett fullbordadt faktum, afser ett
krig mellan Tyskland och Ryssland. Ni känner alltför
väl ställningar och förhållanden i vårt land, för att ej
veta, att hela folket önskar fred, och att äfven de allra
ifrigaste vännerna af ett förbättradt försvarsverk
ingenting annat afse, än att landet skall i tid bereda sig att
försvara sig, om det angripes, samt vara 1 stånd att med
vapen i hand värna sin neutralitet, om någondera af
tvenne krigförande parter skulle vilja tilltvinga sig vårt
bistånd. Att sistnämnda situation kan möta oss under en
sammanstötning mellan Ryssland och Tyskland, det äro
vi ej blinda för. Men tyskarna misstaga sig groft, om de
tro, att vare sig vår sympati, eller vårt intresse eller deras
hot skulle rangera oss på deras sida.
Den som skrifver dessa rader har allt ifrån
begynnelsen kunnat följa den småningom försiggångna
ombildningen af vårt folks politiska åskådningssätt gentemot vår
östra granne. Om vi gå ett halft sekel tillbaka i tiden,
hade hela folket blott en enda och samma ärfda känsla:
Ryssland är »arffienden», den ende vi hafva att frukta,
den som härjat våra kuster och som slet bandet mellan
Sverige och Finland. Denna tanke hade en verklig
folkmenings, en traditionell folkåskådnings absoluta, exklusiva
karaktär: den lämnade platt icke rum för några andra
betraktelser, för tanken på en sådan omskapning af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
