Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 587
Är det folken, som vilja krig?
(Föredrag i Linköping 1897.)
När Napoleon III den 2 september 1871 trädde
inför konung Wilhelm, satte han ett slutligt insegel å ett
lif af brott och ärelöshet, när han upprepade hvad han
nyss förut sagt till Bismarck, att Frankrikes opinion tvungit
honom till krig. Aldrig har en skändligare lögn
uppfunnits än detta försök att förfalska historien, föröfvadt
af det band af förbrytare som hade landets öde i sina
händer.
I juli hade den kejserliga regeringen genom
inrikesministern Chevardier de Valdrôme från sina prefekter
begärt yttrande om befolkningens sinnesstämning: för eller
emot krig? En kejserlig prefekt, liksom han hade att
utföra alla slags befallningar, äfven olagliga och nesliga, så
fick han ej heller, när regeringen af honom begärde
upplysningar, misstaga sig om, hurudana upplysningar hon
ville hafva. Om dessa herrar gäller utan all fråga, hvad
Jules Simon sagt om den franska administrationen i dess
helhet, att »tre gånger af fyra de underordnade
meddelade sina chefer, i st. f. underrättelser som kunde
upplysa dem, sådana som antagas skola behaga dem».
Emellertid i detta ögonblick, då folkets väl så ögonskenligen stod
på spel, inträffade den märkvärdigheten, att af åttiosju
prefekter endast sexton läto sig af sin underdånighet
förmås att inberätta, att i deras departement folket utan
misshag motsåg kriget, medan 34 förklarade att befolkningen
beklagade vädjandet till vapnen, och 37 insvepte den
sanning, som de visste vara ovälkommen på högre ort, i det
talesättet att meningarna voro delade, stämningen tveksam.
Under de diskussioner i Nationalförsamligen, som
föregingo antagandet af rekryteringslagen af den 16 augusti
1872, yttrade franska republikens president (8 juni 1872)
att det före 1870 »ej i historien gifves något exempel på
ett krig bebådadt, förklaradt, börjadt på åtta dagar». Vi
ha sett, huru ministrarna begagnade lögn och förfalskning,
för att stjäla åt sig ett krigsvotum af lagstiftande corpsen,
huru hofpartiet med skrik, skymford och knutna näfvar
sökte tysta dem, som begärde upplysningar och varnade
mot öfverilningar. Just öfverilningen var nödvändig —
det gick ej an att lämna någon tid till besinning, ty då
skulle sanningen hafva kommit i dagen, och folkets röst
hunnit göra sig hörd. Likasom man våldsamt ryckte till
sig en krigsförklaring af en i sin grund förfalskad s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
