Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 ADOLF HEDIN
folkrepresentation, som dock måste ytterligare bedragas
för att bringas att votera så, som vederbörande ville, så
hade man pr telegraf förberedt kriget: när jag läser
Gramonts nattliga depescher till ambassadören i Ems, får
jag det intrycket att de äro dikterade mellan ett par
champagnebuteljer.
Århundradets främste diplomatiske häfdatecknare har,
just med anledning af detta krig, som enligt Thiers uttryck
bebådades, förklarades och börjades inom åtta dagar, skrifvit
en tänkvärd afhandling om de faror, nutidens
kommunikationer haft i sitt följe. Hvilken förändring nu, då
telegrafen bringar bud på några timmar mellan hufvudstäderna,
och den då posten mellan Wien och Paris tog tre veckor:
då hade man tid att betänka sina ord, öfverväga beslut,
som nu brådstörtas i upphetsning och feber. — Vi kunna
ju något hvar, i smått och i alldagliga ting, icke så sällan
iakttaga, huru osanna telegrafrykten, förvärrade genom
obetänksamma tidningskommentarier, kunna uppreta och
göra skada. Tänkom oss då en regering under en sådan
pression af il-telegram fatta il-beslut i landets
välfärdsärenden! Blott några dagar till, och folkmeningen skulle
hafva fått tidsutrymme nog att göra sig hörd annorlunda
kraftigt än genom prefekternas — hemlighållna utlåtanden.
I Lyon organiserades en stor arbetaredemonstration mot
krig. Flera deltagare häktades och åtalades. Men när de
den 9 augusti ställdes inför rätta, då hade man samma
morgon fått olycksbuden från Wörth och Forbach ;
domstolspresidenten uppsköt målet på obestämd tid och —- det
kom aldrig vidare före.
Folket ville icke krig, därom äro de tillförlitligaste
vittnen ense: Thiers, Jules Favre, Jules Simon, Trochu
— för att blott nämna några af de namnkunnigaste bland
dem, som skrifvit om denna tid. Man visste det i
Tyskland, om man ock sedermera, då de tyska härarnas
segertåg öppnade utsikt att taga väl betalt, ändrade ton och
gjorde franska folket ansvarigt ej blott för Napoleon III:s
krigsförklaring, utan ock för allt hvad ondt Tyskland lidit
af Napoleon I:s och Ludvig XIV:s eröfringslystnad. Prins
Friedrich Carl, i en dagorder till den under hans befäl
ställda andra armén, yttrade: »Franska folket har ej blifvit
rådfrågadt om afsikten att föra ett blodigt krig mot sina
grannar, Tyskarna; vi hafva således intet skäl att vara
dess fiender.»
Vi påminna oss, hvad Moltke sagt om 1866 års krig,
att det icke var ett försvarskrig, icke framkallades af den
allmänna meningen och folkets vilja, utan länge i tysthet
förbereddes af Preussens regering. Om det fransk-tyska
kriget har han visserligen velat göra gällande en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
