Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 ADOLF HEDIN
hade befolkat lagstiftande corpsens palats, representerade
det franska folket.
Den 1 mars 1871 hade nationalförsamlingen att besluta
om fredspreliminärerna. Det var för första gången sedan
tjugu år en fritt vald representantförsamling. Där sutto
äfven sex bonapartister, icke flera i en församling, som
enligt regeringens valdekret skulle bestå af 768 ledamöter.
Icke ens i ett sådant ögonblick, inför sitt folks olycka,
kunde detta slödder bekväma sig att tiga — de vågade
ropa, att kejsaren ej skulle hafva undertecknat »en skamlig
fred», de firade kejsardömet och kejsaren såsom det »äro-
rika förflutna» och den »vördade härskaren». Då
skyndade Thiers upp i tribunen:
»Jag har,» — yttrade han — »föreslagit Er en för-
soningens och fredens politik, och jag hoppades att alla
skulle förstå vår tystnad beträffande det förflutna. Men
då detta förflutna reser sig inför landet, då det tyckes
gäcka våra olyckor, för hvilka det bär ansvaret, under det
vi skulle vilja glömma, under det vi böja hufvudet under
dess fel, under dess brott — — —. Veten I hvad de
furstar säga, som I här representeren, jag har hört det
af regenternas egen mun — de säga att de ej äro skuld
till kriget, de säga att det är vi. Nåväl jag dementerar
dem inför Europa. Nej, Frankrike ville ej kriget; det är
I — I som protesteren — det är I som velat det. Det
är himmelens straff att I ären här, tvungna att undergå
nationens dom, som skall blifva eftervärldens.> E
Nationalförsamlingen, den första fritt valda sedan tjugu
år — det är Thiers ord i det tal, hvaraf vi nyss anfört
en del; och »beviset», ropade en deputerad till de 6
bonapartisterna, »är att I blifvit valda» — nationalförsamlingen
slöt denna episod genom ett votum, mot blott 6 nej, som
bekräftade Napoleons afsättning och förklarade honom
ansvarig för landets ruin, invasionen och förlusten af två
provinser. Detta var, såsom Thiers sade, »nationens dom,
hvilken skall blifva eftervärldens».
&
förfall uppenbart; och inom landet förebådade de liberala
idéernas återuppvaknande en icke aflägsen räkenskapens
dag. För att komma ut ur denna belägenhet, beslöt
kejsaren det krig, som icke han men hofpartiet med kejsarinnan
i spetsen ville — lidelsefullt, fanatiskt fordrade. Inom
några veckor, sade de, skulle en oafbruten följd af segrar
återställa kejsardömets makt och anseende i Frankrike och
* Manuskript saknas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
